Dagens jubilar 5 augusti

Frans Oskar Mattsson, etthundrafemtio år idag. Grattis, med pianomusik! Känner du/ni (till) honom? Inte? Hans pappa förfinskade släktnamnet när sonen var fjorton år – till Merikanto. Oskar Merikanto, härmed ombedes läsaren ge en kommentar som handlar om den första associationen som namnet framkallar!

I OrdOdlarens öron dundrar ljuvlig, mäktig och virtuos pianomusik. Ni kan vara glada åt att OO:s datatekniska kunskaper haltar, svajar och annars också är något osäkra, annars skulle resten av det här inlägget troligen bestå av en massa musiklänkar med utrop och uppmaningar till att lyssna, jämföra, hänföras… Och en länk skulle vara till Jailbird Singers, Där björkarna susa, med verkligt speciella r-ljud. Inspelad 1964. Men på skivomslaget står ”Text Viktor Lund”. Inte forskat tillräckligt. Viktor Sund (1891-1961), folkskollärare och museiman i Jakobstad, hans mest kända dikt. (BJR har träffat honom. Den lilla (bus)pojken träffade en museifönsterruta först…).

Merikanto har komponerat flera verk för piano, googla gärna fram ‘Romance’, Romanssi på finska. Underbart skön, en av president Mauno Koivistos favoriter. För att inte tala om valsen Merikanto komponerade som 17-åring

som senare blev berömda ”Kesäillan valssi”, vals i sommarnatten. Aarno Cronvall har gjort en TV-film om det här, men förstås hittas den inte på nätet, synd nog! Varsågoda och gå till pianot och försöka få fingrarna att träffa alla tangenter vid rätt tidpunkt! Jo, det är verkligen enklare att googla…

Merikantos solosånger är minst ett hundratal, flera av dem med långt förspel, mellanspel och mellandrillar och magnifikt pianoslut efter att sångaren tystnat. Kan inte låta bli att nämna ‘Merellä’ (På havet, till havs), där det nästan lönar sig att koncentrera lyssnandet till kompet och nästan strunta i sångaren… Mer romantiska, folkviseaktiga sånger med ”enkla” och inte alltför många noter är, förutom ovannämnda ”björksusning”, ‘Annina’ och ‘Reppurin laulu’, till exempel.

Denna supermusikaliska begåvning avbröt sin skolgång efter sex år p.g.a. ekonomi (faderns ”oregelbundna liv”). Han fick gratis orgellektioner av organisten i Gamla Kyrkan, turnerade för pengar och understöddes av kulturpersonligheter så att han kunde studera i Leipzig 1887-89 och i Berlin 90-91. Staten beviljade också stipendium. 1892 blev han anställd som organist i Nya Kyrkan (numera Johanneskyrkan i Helsingfors), och den tjänsten innehade han till sin förtidiga död 1924 (hjärtsjukdom).

Frimärke 100-årsdagen till ära

Han komponerade, undervisade, ackompanjerade, improviserade (lyssna t.ex. på Izumi Tateno som spelar hans variationer på Gabriel Linséns ‘Jag gungar i högsta grenen’), skrev musikkritik, inspekterade orglar, turnérade, reste utomlands för nya intryck, var med om att starta både finska operan (kapellmästare och repetitör 1911 – 22) och operafestspelen i Nyslott (1912-14) På den senarenämnda scenen uppfördes hans operor ‘Elinan surma’ och ‘Pohjolan neiti’. OO har ännu inte haft möjlighet att bekanta sig med dem. Hans tredje opera, den melodiska ‘Regina von Emmeritz’, som baserade sig på Z. Topelius´ (200-årsjubilar i år!) skådespel med samma namn hade premiär 20 januari 1920. Då fanns finska operan i eget hus, Alexandersteatern, som OO tidigare skrivit om. Men vad som sen hände med den operan är höljt i dunkel.

Merikanto var tydligen mycket intresserad av att utveckla operakonsten i Finland, företog studieresor utomlands i detta syfte. Vad hade hänt om han fått leva längre? Verdi komponerade ju ‘Othello’ som 74-åring, till exempel…

Oskar Merikanto var populär under sin levnadstid. Hans kompositioner var ofta i ”folklig stil”, hans konstnärsumgängeskrets var stor och bred. Sonen Aarre (1893-1958) fortsatte på kompositörsbanan med bl.a. två operor, den mest kända är ‘Juha’, baserad på Juhani Ahos roman, med libretto av Aino Ackté.

Kategorisera människor?

Folk kan delas in i två kategorier: värdar och gäster. Folk (gäster) kan i sin tur delas in i tre kategorier, de som efter festen/kursen berättar vem som var där, de som berättar om innehållet/programmet och de som berättar om maten.

OrdOdlaren har träffat en som uppenbarligen är född värd. Känner inte denna SK, har träffat henne två-tre gånger, BJR:s förra jobb- och bridgekompis. Men hon fyllde år och bjöd till fest. Hon bor drygt 250 kilometer och tre timmar från sin forna jobbstad, men det var inget problem. Hon hade ordnat med buss, tidtabell och förplägnad i bussen. Väl framme kunde vi konstatera att traktens blåsorkester underhöll för fulla muggar. Och när blåsarna ställde sig i matkön traskade ortens blandade kör fram. Och före och efter och däremellan uppträdde gäster med sång, tal, dikter, de flesta med verkligt spirituellt innehåll. Av talen att döma var SK en jobbkompis som verkligen fixade det mesta. Bakade, sufflerade, ordnade lokaliteter och program, skaffade rekvisita och hittade på och ordnade flygbiljetter och hotell till alla världens hörn för dem som så behövde.

Tro inte att de ca 150 gästerna hittade SK på någon pidestal eller tron denna eftermiddag. Hon var än här, än där. Serverade välkomstdrink, rusade till mikrofonen och mixtrade och presenterade programpunkter och människan bakom dem, ackompanjerade en del av sångarna på elpiano. Bland annat.

Festen hölls vid Kumo älv, Kilpikoski (”Sköldforsen”), där SK:s jordbrukarpappa grundat ett lägerområde på 1960-talet. Jordbruket är nu i andra händer och lägerplatsen är SK:s bofasta plats på jorden, i ett relativt nybyggt hus. Grundfakta om platsen och den f.d. kommunen (numera en del av storkommunen Sastamala) hade SK förstås skrivit på ett papper som var och en i bussen fick ett eget exemplar av. ”Typiskt henne”, hörde OO kommenteras. Gissa vem som läste i lugn och ro…

Forsen med endast en halv meters fallhöjd är naturskyddad, eftersom fisken toutain lever här. Den fisken har endast funnits i två älvars områden i Finland och är numera utdöd i den andra, Kymmene älv. Kilpikoski är numera det viktigaste området för fiskens naturliga fortplantning. OO smakade länge, länge på det finska fisknamnet, helt speciellt. Namnet kommer från Kymmene-trakterna, där (här, 50 km från denna skrivplats) finns en sjö som heter Teutjärvi, orden hör ihop. Fiskens namn på svenska? Asp. Aspius aspius. Något simplare…

Kilpikoski ligger mellan två kraftverk och regleras, under veckosluten är vattennivån alltid som lägst. Där har också funnits en skovelhjulskvarn på 17- 0ch 1800-talen, och en forellodling var på gång där för 100 år sedan. Då fanns det mera vatten i den här rännan.

Maten? Mums, förstås. Underbara sallader, fiskbetonade, lax i flera former. Ägghalvor, potatis, bröd. Här är det mesta uppätet, men visst fanns det kvar åt SK som påstod att hon äter först när gästerna åkt hem!

Och vattentillgången var säkerställd. 40 liters mjölkkanna/hink/stånka med inmonterad kran. Smart! Kaffe och vin till höger.

En annan stånka, 20 liter, fungerade som blomvas, men den kom inte med på den här bilden av partytältet där nästan alla gäster rymdes sittande vid bord.

Vem/vilka som var där? OO kände ingen. Några stora karlar som enligt hörsägen varit roddare på hög nivå, namn obekant. Körmedlemmarna var trevliga och samtalsvilliga. En gäst kom i den här 1960-talsbilen, Triumph Herald:

Så nu har ni läsare kunnat kategorisera OO enligt kriterierna i början… Psykologen/psykologiläraren förordar inte kategorisering, men ibland är det ju roligt…

 

Nästa Nyare inlägg

Bloggstatistik

  • 37 725 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.