Dagen idag, andra februari

Internationella tvillingdagen, 2.2. En dag då världen uppmärksammar ”två barn på samma gång”, vad det innebär att få dubbelt upp av jobb och utgifter – men inte tid. Likaså den speciella kontakt som tvillingar tydligen har. OrdOdlaren har ingen som helst erfarenhet, även om tvillingar funnits i hennes liv.

Den 16-hövdade kusinskaran innehöll ett tvillingpar. Lika olika som syskon i allmänhet, han klen, hon av samma form som denna skribent. Den lilla flickan blev alltså tidigt bekant med fenomenet tvilling, men allmänna kunskaper var det glest av, och hon funderade över ett och annat.

Tvillingforskningsläsning ingick i psykologistudierna. Oj, vilka varianter det finns! Det kuriosa stannade tyvärr bäst i minnet, om tvillingar som uppfostrats på olika håll. Bl.a. ”två Jim”, som ändå var så lika (återfanns senare i flera gymnasiepsykologiböcker). Senare kom Oskar († 1997, cancer) och Jack († 2015), födda på Trinidad 1933 av tysk mamma. Fadern var rumänsk jude, tydligen en rätt så häftig alkoholist, eftersom de separerade och mamma återvände till Tyskland med Oskar när bröderna var  6 månader gamla. Jack adopterades troligen, och uppfostrades som jude i USA. De träffades som 21-åringar i sex dagar i Tyskland, men det fungerade inte alls. 25 år senare träffades de i USA. Kontakten var alltid fylld av hatkärlek. De insåg sina likheter och fascinerades av dem, ställde upp för tvillingforskningen på 1980-talet, men deras kulturella skillnader var svåra att komma över.

Jack till höger, Oskar till vänster

Lärarens första tvillingar, de yngre tonåringarna A och B, såg man skillnad på, men det var svårt ändå, eftersom förnamnen började på samma bokstav. Så här idag, när de ställt upp för intervju i en tidning:

C och D var synnerligen intresserade av tvillingskap och psykologi, ”experimenterade” en hel del (men aldrig för att lura oss lärare!) och fascinerades av att de tänkte och tyckte så lika. Deras lillasyster sade alltid ”flickorna” när hon nämnde dem, vilket roade psykologiläraren. ”Men så säger vi i familjen”, var förklaringen när läraren undrade. Åtföljt av en något förvånad min.

”Nedladdade” från nätet. Busar kanske med omgivningen…

E och F… Träffade inte F, han gick inte i gymnasiet. E var också ”tvillingmedveten”, hon visade och berättade gärna om den stora tvillingstudie de deltog i. Psykologiska test, frågeformulär, medicinska undersökningar… Det finns numera ett enormt register med tvillingdata från olika länder för forskare att rota runt i. Det nämns också i en psykologibok för gymnasiet. På en vänstersida!

G och H var pojkar. De hade för vana att besöka studiehandledaren var för sig, och drog alltid till med samma snälla leende när hon frågade ”Och vem är du nu då?” Hon hade resignerat. Det gick inte att lära sig vem som var vem när kontakterna var rätt så få och glesa. Inte så värst öppet intresserade av sin syskonrelation, verkade det.

I och J träffade studiehandledaren några gånger i slutet av sin arbetskarriär. Två flickor som pratade som en, när den ena tog andningspaus fortsatte den andra på samma tankelinje. Deras pronomen var ”vi”. På frågan om de inte säger ”jag” alls var svaret ”för vi tycker lika”. Skulle gärna ha träffat dem mera. Kanske senare i livet när de reflekterat mer över livet än vad 16-åringar hunnit med.

Troligen ”spegelvända” tvillingar, syns på hur hårets bena faller. Intressant!

Detta blev lite sent publicerat, på grund av tandläkarbesök. OO:s tandläkare blev synnerligen glad över informationen om vilken dag det är idag, eftersom även hon är tvillingmamma. Det blir troligtvis en liten fest med diskussion i det huset ikväll!

Tag vara på ert nära syskon, alla tvillingar, oberoende av enäggs, tvåäggs, spegelvända eller något annat tvillingskap!