38 år av julfester

Egentligen är de 37, men det underlättar inte. Lika svårt att sammanfatta ändå. Minnena formligen ramlar över och begraver pensionären. Trots avsaknad av bildbevis. Ni läsare får ”njuta” av andra gymnasiebilder i stället…

I början – 1970-talet – var det den äldre traditionen som styrde. En skriven eller omskriven teaterpjäs inövades och uppfördes, med repris på Topeliusdagen. Vill se ”Snövit och de sju djärva damerna” på nytt, hoppas Olle Siréns bearbetning för flicköverskott i teatergruppen finns kvar och inte omkom när högstadieskolan revs! Vet någon?

Gymnasiet anno 1909 med tillbyggnad från 1948 en frostig vinterdag.

På 1980-talet blev gymnasiet en självständig skola med egna julfester, och utvecklingen gick från lärarstyrd via lärarledd via elevidéberikad till totalt elevstyrd. Sakteliga, via försök och misstag, utvecklades flera traditioner:

Lucia. Eftersom nio av tio lucior och tärnor årligen kommer just från gymnasiet så föll det sig naturligt. Högtidligt och nervöst för flickorna med skolkamrater och lärare på åskådarplatserna. Publiken njöt/njuter och sänder tjocka strömmar av uppmuntrande och stödjande energi till scenen!

Stjärngossar. Varje basgrupp plus lärarna utser årligen var sin stjärngossekandidat. De sju tågar in efter att Lucia tågat ut, med stjärngossestrutar på huvudet och iklädda kemisalens vita rockar, sjungande ”Goderafton, goderafton, både Herre och Fru…”, ofta glatt okontrollerat sjustämmigt, i otakt. Den som vunnit den regelrätta omröstningen med slutna valsedlar och därmed utsetts till Årets Stjärngosse belönas med äran att få framföra en egenhändigt skriven dikt! Uppsluppen stämning i hela publiken, för att inte tala om fnisset på scenen. Inför omröstningen tillåts valreklam, och en kandidat uppgav att hans högsta önskan var att få sjunga för religionsläraren. Han ställdes inför faktum i slutet av en lektion, och han sjöng (efter en viss tvekan), med hjälp av en kompis:”Helan går…”.

Skolan firade 100 år med en stor jubileumskaka. Stomme av ståltråd… Lärarrumsdörr och rektorskanslidörr.

Julevangeliet.  Utvecklingen gick från uppläsning via uppläsning på flera språk till dramatisering, abiturienternas (avgångsklassens) privilegium. Ett kreativt sceniskt humorfyllt framförande nära värdighetsgränsen, sällan med övertramp. Herdarna har oftast varit dialekttalande, i fosterjorden djupt rotade östnylänningar, lätt förklädda abiturienter föreställer djur, Maria föder (en gång medverkade ett levande ca ettårigt Jesusbarn på scenen), Josef är allmänt något tafatt och handfallen, och änglar uppenbarar sig i diverse skepnader. Till exempel som Charlie´s Änglar i svart trikåer till kännspak musik. Den mest högtidliga versionen bestod av uppläsning ackompanjerad av för situationen väl lämpade östnyländska vyer. Det året fanns en verkligt begåvad fotograf i abiturientskaran.

Lärarprogram. Ofta räckte det med att pedagogerna äntrade scenen för att jublet skulle braka loss. ”Klass 17Ö” stannade länge i minnet. Läraren H vägrade blankt att delta om han inte fick sin favoritreplik ”Får vi fara när vi ha laga” (alla a-n uttalas som korta). Han fick, förstås. Och pedagogen B, som aldrig visade sig i skolan i annan klädsel än kostym, kom släntrande i sonens överlånga och nedtrampade hängande jeans, med en mer än väl begagnad tröja ovanpå. Han avvek glatt från manuset på genrepet, likaså under föreställningen. Hans muttrande när han fixade till ”lärarens” bandspelare:”Jo, nya apparater har de nog råd med, men två mjölkburkar ti maten får man inte ta!” En elev agerade lärare åt den bångstyriga klassen. Han fick svälja sina skrattanfall oupphörligen. Han torde idag jobba på utrikesministeriet… I varje fall, succén var given!

En liten pappmodell av skolan är ett attraktivt byte för flera elevhänder. Bild i studiehandledarens ”reklamhäfte”.

För inte så många år sedan mimade den församlade lärarkåren till en Abba-låt. Studiehandledaren tog egenmäktigt hand om ett violinsolo, på en fiol utan strängar med en stråke utan tagel. Och en virkad kipah-liknande mössa på lockarna. Jaa-a….

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Jan 02, 2018 @ 09:58:53

    Härliga minnen du har! Att bli uppvaktad av en elev med ”Helan går…” Vad har det blivit av det sångfröet? Jag, som är en blindpipare av rang (jag lär hålla samma ton hela tiden) fick spela Mrs Higgins, när sjuan (i dagens värld tvåan) i gymnasiet spelade och sjöng My Fair Lady. Efteråt fick vi höra att en berömd tenor som satt i publiken på den extra föreställningen sa att musiklärarinnan spelade falskt. Gissa om det värmde en elev, som blev avbruten mitt i sången (?) med ”du kan inte sjunga! Sluta! Gå runt pianot så får jag se om du kan gå i takt.” Jag gick inte, men tyvärr stod jag och trampade i takt på stället = en femma på betyget. Hade hellre havt ett streck, för det räknas inte.

    Gilla

  2. Lena i Wales
    Jan 03, 2018 @ 12:38:45

    Fina minnen!
    Gillar den stora tårtan.
    Varken när jag var elev eller lärare kommer jag ihåg att lärarna gjorde något ”roligt”.
    God fortsättning!

    Gilla

    • Märtha
      Jan 03, 2018 @ 12:53:35

      Största delen av min lärartid hade vi ett mycket bra förhållande mellan lärare och elever – vi respekterade varandra och kunde prata och bjuda på oss själva. Åt båda hållen. Underbar skolanda!

      Gilla

Bloggstatistik

  • 40 318 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: