100 år – lite familjehistoria

Storfurstendömet Finland, i början av december 1917. Hur mycket kunde man följa med det politiska läget i den lilla avlägsna byn i Österbotten, ca 50 kilometer nordost om Vasa? Läste man Wasabladet eller Wasa Posten? Kanske 34-åriga Anders gjorde det. Höggravida Anna-Maria hann knappast, med en 4-, en 3- och en knappt 2-åring i kjolarna. De hade köpt det lilla jordbruket med vidhängande stuga 1913, med pengar som Anders tjänat ihop på två resor till ”Amirika”. Inga släktingar i byn, de närmsta bodde på över 20 kilometers avstånd.

15 november hade lantdagen förklarat sig inneha den högsta statsmakten i Finland, alltså monarkens maktbefogenheter. Efter ytterligare jobb av makthavarna i den (avsides) belägna huvudstaden gav senaten sin proposition om republikansk regeringsform 4 december, med självständighetsförklaringen som förord. Anna-Maria födde den dagen sin andra son och sitt fjärde barn, troligtvis en mörkhårig liten krabat. Sammanlagt föddes 81046 barn det året. 588 av dem torde leva ännu. Dock inte Anna-Marias och Anders´ son, OrdOdlarens far.

Vad betydde självständigheten för den unga familjen där, långt borta från maktens korridorer? Inte ens de obehagliga händelserna några månader senare nådde och berörde byn, vad OO vet. Där bodde ett dussin småjordbrukarfamiljer, jämbördiga i sitt slit på sina inte alltför stora jordlotter. Sjukdomar och olyckor drabbade desto mera:

Anders avled våren 1926 i sviterna av de sjukdomar han ådragit sig ”over there”. En 12-åring och en 9-åring var helt plötsligt ansvariga för ”karasysslorna”. En lillasyster hade kommit till 1920. De två äldre systrarna avled i ”lungsoten”, tuberkulos, 1936 och 1938. När kriget bröt ut 1939 var båda bröderna inkallade, OO:s pappa åkte på magen nedför trapporna några våningar i Sandhamn (utanför Helsingfors) i samband med de första bombningarna, med små skavanker som följd. Storebror omkom några månader senare på Karelska näset när ett hus han befann sig i rasade. Farmor och Faster kämpade på därhemma. Pappas tid i kriget blev lång. Han tog aldrig i ett vapen efteråt.

Sommaren 1943 blev det både förlovning och vigsel för OO:s föräldrar, troligtvis under en och samma permission. De två cyklade 20 kilometer till prästgården, klädde upp sig i finkläderna de hade på pakethållaren (bruden var skräddare till yrket), fick ett fång dahlior av en bekant och prydde sig och sade ja. Bruden fick bl.a. en pappershatt som gåva av sin färske make!

Republiken Finland firade 30 år, men knappast avbildades hemgården av den orsaken. Anna-Maria med barnbarnet, OO:s storasyster i famnen, föräldrarna till vänster, Faster och grannen/väninnan till höger. Faster och farmor huserade i husets västra och vänstra halva, den unga familjen bodde i högra halvan. När OO föddes hade familjen flyttat en hel kilometer söderut. Där växte systrarna upp och hade sina duster (på gott och på ont) med pappa. Han var närmast arbetsnarkoman, hade sina principer och värderingar och bestämde över arbetstider och -uppgifter.

Att backa med traktor och släpvagn är inte lätt. Pappa slog sig på knäna och gapskrattade åt dotterns försök. Resultat: hon klev av traktorn med orden ”Kör själv”. Tonåringen ville ligga och sola emellanåt, pappa älskade att komma smygande med en groda i handen och slänga den på den varma ryggen – och han fick lägga benen på ryggen. När dottern blev snabbare var det inte lika roligt för honom länge…

En födelsedag har stannat väl i minnet. Torrhö (dammigt, från s.k. nylindor) skulle in i fyra lador. Pappa samlade ihop och lyfte in höet med traktor, dottern kom efter och bredde ut, saltade och packade in i hörnen. Vi jobbade aldrig vid samma lada. När allt var klart och vi träffades mot kvällen hälsade pappa/arbetsledaren:”Du ser ut som en sotare!” Det var det årets födelsedagspresent.

Idag skulle ”tvådagarsryssen”, som han fick heta i våra ordväxlingar emellanåt, ha fyllt 100. Men han ”nöjde sig” med 75, bruten av några invalidiserande sjukdomar. Men både han och republiken hann begå 75-årsdag före.

Äta bör man…

Morgonmål. Så heter det i OrdOdlarens vokabulär. ‘Frukost’ passar liksom inte. Nu, äntligen, har orsaken klarnat, orsaken till varför ordet känns lite förvirrande. Man lär så länge man lever. I Danmark äter man ‘morgenmad’, och sisådär mitt på dagen blir det ‘frokost’.

Hur det fungerade för folkskolflickan är svårt att komma ihåg. Men skolväskan/ryggsäcken skulle innehålla en flaska mjölk (egna kor, ingen pastörisering eller homogenisering eller fettborttagning) och ett smörgåspaket (bröd + smör). Varm mat serverades i skolan, men ingen dryck, inget bröd/smör. Flickan lärde sig packa för att undvika olyckor. Skolvägen var drygt två kilometer, gående, med cykel, sparkstötting eller skidor.

Tonårsflickan åkte skolbuss (ingalunda gratis), ca 20 kilometer. Mamma väckte med orden:”Tevattnet på gång på gasspisen!” Då gällde det att ta sig upp ur sängen innan översvämningskokandet var ett faktum. Te med mjölk, bröd, smör och eventuellt något pålägg. Mat (så hette det) med alla tillbehör serverades mitt under skoldagen, betalades månadsvis.

Sommartid gällde andra vanor, sex dagar i veckan. Väckningsropet lydde då ”Vi går nu!” Det betydde stig upp, ett glas vatten, ut i lagårn (föusi) och mata djuren medan mamma mjölkade. När korna var mjölkade skulle de ut i hagen,mamma gick in och dotterns städningsarbete vidtog. Måka skit (det är OO bra på ännu idag), sätta rent strö (halm) i båsen och hö färdigt till kvällen – ibland skulle dessa torkade produkter måkas fram ur sina lager vilket innebar måkande i flera omgångar. Svettigt och dammigt. Allra sist skulle föusgolvet sopas rent. Efter ca två timmars jobb vankades te med mjölk, bröd, smör, eventuellt gröt eller något annat varmt, kanske rester från gårdagens kvällsmat. Då var klockan ungefär nio. Frukost, maten efter dagens första arbetspass. Men den måltiden hade tydligen inget speciellt namn.

Universitetsstuderanden drack te och åt smörgås. det var väl lite slarvande hit och dit på den tiden, kanske en kopp kaffe behövdes emellanåt. Kaffekonsumtionen var hög under graduskrivandet. Några år senare upphörde den konsumtionen.

Läraren åt ordentligt: Gröt på flingor från kvarnen i grannbyn (från mjölnarens/bondens ekologiska odlingar), äppelmos av fådda äpplen, egenbakade semlor (obs, ”grova bullar”, ingredienser från samma kvarn) med smör, ost, skinka och egna tomater/gurka/salladsblad enligt säsong. Och te, förstås. Med honung. Skollunch (först där kom ordet med i vokabulären) åt hon inte, i stället ett lätt mellanmål med det oundvikliga téet.

Pensionären tar det lugnare. Det kokta ägget (med chilisalt) varierar i utseende både på utsidan och på insidan. Müslin eller grötskvätten äts med äppelmos och bär från egen backe (Just det. I den här språkomgivningen bor man på eege backan även om tomten är platt) och det oundvikliga téet, nu sötat med närproducerad honung. Och två receptbelagda piller har också kommit till (kallas ålderstillägg). Mjölken och smöret och brödet intas i andra former andra tider på dygnet.

‘Morgonmål’ lär vara mer eller mindre finlandism. ‘Frukost’ kommer från lågtyskans vro = tidig och kost = mat. Grundspråket som är OO:s modersmål håller kvar det gamla. Frukosten kommer efter ett arbetspass.   ”Det finns inga starka skäl för att envisas med att äta morgonmål”, skrev språkväktaren Mikael Reuter 2011. OrdOdlaren struntar i det. Morgonmål varje dag, även om formerna varierar. Så he så.

Nästa Nyare inlägg

Bloggstatistik

  • 35 293 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.