Föregångarkvinnor 6

Det var här den började, kvinnohistorieserien. (Förstora gärna upp bilden) Första tanken var:”Hur hamnade jag här?” Andra tanken:”Blogginlägg!” Muséet för nutidskonst, Kiasma, visar en lite kurvig vägg till vänster, Musikhusets för tillfället färgglada informationstavla lyser framför sitt hus, den öppna platsen har namnet Medborgartorget – och glasbyggnaden till höger är Sanoma-huset, hemvist för några av Finlands största finskspråkiga medier, bl.a. Helsingin Sanomat.

Telefonen fick göra några fotoklick, och nu är det dags för Tekla att stiga fram. Tekla Johanna Virginia Hultin (18.4 1864 – 31.3 1943) fick platsen uppkallad efter sig 2014, 150 år efter sin födelse. Hennes skolningsväg gick från Sordavala (vid Ladogas västra strand) via Viborg till lärar-och studentexamen i Helsingfors. 1888 trädde hon som den första finskspråkiga kvinnliga studenten in genom universitetets dörrar, studerade historia, litteratur, konsthistoria och själsvetenskap – och den vägen ändade i doktorsdisputation i maj 1896. Sina doktorspapper fick hon i december, tre dagar efter Karolina Eskelin. Finlands första kvinnliga filosofie doktor. I historia, om bergshantering i Finland. Doktorsavhandlingen var på svenska.

Hon gjorde som unga idag. Hon förvärvsarbetade under studietiden. 1893-99 jobbade hon på Päivälehti (en s.a.s. föregångare till ovannämnda HS), den tidningens första kvinnliga journalist och en av de totalt första i den yrkeskåren i landet. Hon åtog sig chefsredaktörsskapet för tidningen Isänmaan Ystävä (Fosterlandets Vän), men den tidningen fick inte fortsätta, de ryska ”förryskningsmyndigheterna” förbjöd. I och med det blev Tekla känd som sann fosterlandsvän och motståndare mot förryskningssträvandena. Hon var beredd på att bli landsförvisad, ett öde som drabbat många i bekantskapskretsen, men hon fick stanna.

I stället sökte hon och fick könsdispens (!) för tjänsten som andra aktuarie vid Statistiska Centralbyrån, 1901. Ta emot och bevara dokument, göra statistik – behövdes det en karl för det?? Första aktuarie fick hon inte dispens för 1912. Officiell förklaring: det ingår representation. Håhåjaja…

Och samtidigt (och kanske den riktiga förklaringen till att arbetskarriären bromsades): Politik på många nivåer. Tekla ingick i det antiryska, hon ifrågasatte traditionella auktoriteter, hon arbetade för sociala frågor, för kvinnor… Kagalen (från hebreiska qahal, via ryskan, = församling) organiserade det underjordiska förryskningsmotståndet, Kvinnokagalen bildades hemma hos Tekla. Import av illegalt tryckta tidningar och arbete för att göra Finlands kamp känd utomlands stod på programmet. Många som var med berättade, när allt var över, att det var en lycklig tid av gemenskap, samvaro och strävanden, något som de aldrig senare varit med om så intensivt. Tekla stortrivdes tydligen. Dramatik, aktivitet, oroligheter och kamp var hennes liv, hon som karakteriserades som pojkflicka i sitt barndomshem. 1906 nåddes det ena målet för hennes kamp: allmän och lika rösträtt och valbarhet för kvinnor. Leo Mechelin, då senatens ordförande, uttryckte att det var mest Teklas arbete som övertygat honom om att kvinnan bör ha rösträtt. ”Det bästa erkännandet jag fått”, sa Tekla.

Tekla satt i lantdagen/riksdagen 1908-24 (då var det inte heltidsjobb), hon satt också i stadsfullmäktige 1924-30. Hennes inlägg där var många, sakliga och genomtänkta, även om hennes åsikter – bl.a. monarki, inte låt-gå-attityd, oförståelse för inbördeskriget 1918, sympati för det tyska – inte föll alla i smaken. Hon var en offentlig person som fick stå ut med en hel del kritik (utan dagens sociala medier…). Hon beskrevs av sina närmaste som livlig, uppfinningsrik, aktiv, kokett, intresserad av allt och med genomtänkta åsikter. Ja, hon påstods ha ”ett manligt förnuft”. Jaha.

                                 Avporträtterad av Eero Järnefelt 1917. Han ingick i bekantskapskretsen.

Efter pensioneringen 1929 återgick hon ännu mer aktivt till skrivandet. Hennes ”Päiväkirjani kertoo” (Min dagbok berättar) utkom 1935 och 1938, plus en hel del annat. OO skall låna och läsa. Tack, Tekla!

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Okt 11, 2017 @ 17:56:53

    Duktiga var de, våra föregångarkvinnor. Men tror inte att hon fick dispens för att studera vid HU 1988 – påstår eviga korrekturläserskan (yrkesskada – jag hittar andras tryckfel, men inte mina egna).

    Gilla

    • Märtha
      Okt 11, 2017 @ 18:38:30

      Hur blev det så här? Jag vet att jag fick det till 1988 först, sen ändrade jag det, en minut efter att jag publicerat. Kollade, och visst står det 1888… Förstår inte… Tack för att du läser och kommenterar!

      Gilla

      • Nancy Lökfors
        Okt 12, 2017 @ 10:32:52

        I e-posten står det 1988, här mycket riktigt 1888. Outgrundliga äro datorns vägar.

        Gilla

      • Märtha
        Okt 12, 2017 @ 14:30:44

        E-posten till ”följarna” går tydligen ut blixtsnabbt. Tack för det, bäst att kolla ordentligt innan jag trycker på ”publicera” i fortsättningen.

        Gilla

  2. Ann-Lis Udd
    Okt 12, 2017 @ 06:43:29

    Intressant läsning om föregångarna!

    Gilla

Bloggstatistik

  • 19,503 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: