Föregångarkvinnor 3

Inga fler kvinnor skrevs in vid Kejserliga Alexandersuniversitetet under 1870-talet. I Norden började universitetsdörrar öppnas för kvinnliga studerande, konsistoriet i Helsingfors var positivt, men Petersburg stretade emot. Visserligen åhörde unga damer föreläsningar, men mest i underhållningssyfte, inte som studerande. Och, ja, de var säkert där för att kolla in ”marknaden” också, så att säga.

Inte helt sant. Det fanns en. Emma Rosina Heikel, 17.3 1842-13.12 1929. Österbottning i själ och hjärta, med Vasa som hemstad. Barn nummer fem av åtta. Hennes väg till universitetet var dock mer krokig och stenig än rak och asfalterad, och studietillvaron var inget åkande i gräddfilen heller. På grund av olika omständigheter kom den vetgiriga flickan att bevista skolor och få undervisning i Petersburg, Jakobstad, Helsingfors och Borgå, förutom i Vasa, förstås. Vasa brand 1852 (förstörde hemmet) och den allmänna uppfattningen om flickors bildningsnivå och -behov gjorde att Rosina fick lov att sköta hemsysslor – mellan varven läste hon brödernas böcker, två av dem studerade medicin. Det ville 17-åringen också! Kort sagt, hennes snåriga stig kom tack och lov att kantas av människor med boklig bildning och materiella möjligheter, även om det minsann var knaprigt och ensamt alltför ofta.

Av en händelse fick hon nys om en kurs vid Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm genom vilken även flickor kunde utbildas till ”gymnaster för friska och sjuka”, med möjligheter till utvidgade studier i anatomi och fysiologi. Den avklarades, våren 1867. Snart därefter blev det Barnbördshuset i Helsingfors, även om barnmorskeyrket ansågs oblygt och orent, ej passande för flickor från bildade hem. Umgängestonen där var inte aktningsfull åt något håll, hån och stickord haglade. Rosina, 25 år, fick kunskaper, men hon måste åka hem med sista ångbåten till Vasa, och när hon väl var ombord föranstaltades examen med ”de där”, som prefekten uttryckte sig.

Brodern, medicinestuderande, gav råd per brev: gå in i en likkammare, klarar du lukten? Skär i kött. Studera anatomiplanscher, läs mina böcker, skaffa ben att studera och skära i. Hon begav sig åter till Stockholm, besökte väninnan Maria Ribbing, gift med pediatrikprofessorn där. Rosina fick privatlektioner i matematiska ämnen av väninnan, fick sitta ensam i GCI:s anatomirum och dissekera lik som hon köpt (allt kan man då handla med…). Hon beskrev det som ”det ljuvligaste arbete”… Det handlade om självstudier i högsta grad. (Förebild för  idag…?)

1870 öppnade de bestämmande i Petersburg en lucka: ”kvinnor som vill ägna sig åt läkarekallet… får begagna sig av undervisningen vid universitetets medicinska fakultet” – utan att formellt vara inskrivna. Rosina klämde sig in i den maskulina världen. Inte var det lätt inte. Speciellt anatomisalens seder och bruk var råa, kryddade med grova skämt, sånger och – punsch. Bemötandet på Helsingfors´ gator, där ”alla kände alla”, var inte heller fritt från hånfullt bemötande. Rosina beställde mat varannan dag från ett hotell, delade upp portionen och åt av den i två dagar. Att en ensam kvinna skulle äta ute på offentlig lokal – nej. hon ägnade sig åt studierna med hela sin själ. Studielivet ökade hennes tysthet, inbundenhet och otillgänglighet. Hon beskrevs som saklig och rätlinjig med en varm humor under den sträva ytan.

Medicine kandidat 1873 (privat examen). Praktik på olika kliniker ändade i rätt att utöva läkaryrket ”oaktadt hennes kön” 1878. Stor ”kvinnofest” i Nya Teaterns foajé 23 oktober – men ingen legitimation, ingen läkared (fel kön för det också). Yrket förde henne först till Vasa, ett statsstipendium (ovanligt för en kvinna!) på studieresa till Petersburg, Dresden, Strassbourg, Köpenhamn, Stockholm. 1883 började jobbet i Helsingfors, inom specialiteten kvinnor och gynekologi. Den officiella anställningen gav hon upp 1901, privatpraktiken 1906. Hon kallades till medlem av finska Läkaresällskapet 1884, något hon uppskattade högt, hon ”dög”.

Förstås engagerade hon sig för kvinnor, för de prostituerade, hon var medlem i Konkordiaförbundet, i Kvinnosaksförbundet Unionen, krävde jämlik utbildning för kvinnor, lika lön för lika arbete, med mera.

Om denna högväxta, ståtliga dam som utstrålade kraft, allvar och viljestyrka har OO läst i boken ”Finlands första kvinnliga läkare, Rosina Heikel”, skriven av Helena Westermarck, utgiven 1930. Tyvärr är många detaljer utelämnade, av utrymmesskäl. (Ändå är det här inlägget för långt).

Vid sjukhusområdet i Mejlans i Helsingfors finns en park som ständigt naggas i kanterna. Den fick för inte alltför många år sedan namnet Rosina Heikels park. Hon torde vara värd mera, hon som inte ville att andra kvinnor skulle behöva kämpa mot ”allt och alla” bara för att de ville bli läkare.

 

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Sep 27, 2017 @ 09:59:03

    Det som är intressant är inte för långt! Förstår dagens kvinnor hur mycket våra föregångare fick kämpa?

    Gilla

Bloggstatistik

  • 37 698 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Jag hoppas du ska trivas med mina ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året-runt eller någon gång varit här på besök. Förhoppningsvis kan jag få dig att längta tillbaks. Givetvis skulle det varit mysigt om jag kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Jag tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att drabbas av samma känslor som jag fått varje gång, som jag varit här på semester. Här skulle jag gärna vilja stanna kvar. Välkommen önskar Bosse Lidén

Sista försöket

♥ HÄNT - KÄNT - TYCKT - TÄNKT ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: