Skåpfyllnad? Hm…

Väninnan, frånskilda tvåbarnsmamman och fyrbarnbarnsmormorn, hade nyligen blivit moderlös. Dessutom flyttade hon in i en mindre, billigare lägenhet. Verkligt liten, men med ett klädrum på ungefär fyra kvadratmeter. Där rymdes en säng och ett litet skrivbord. Där fick OrdOdlaren sova under sitt besök. Kappsäcken rymdes också in. Ett fönster på sisådär 40×40 centimeter kunde öppnas och gav tillräcklig nattluftväxling.

Köket var inte extremt litet, men skåpfattigdomen var påfallande uppenbar. Stolt förevisade hon innehållet: fem djupa tallrikar, fem flata, fem muggar, fem glas, fem… ”Varför fem?” ”Ja, varför skall allt i servisväg räknas i sex – halv- och heldussin? Och jag behöver inte fler”. ”Men om du får fler gäster än fyra?” ”Då får de ta med sig. Så det så.” Några dagar senare åt vi glass. Förpackningen på bordet, två skedar. Vi slevade i oss från var sin ända tills vi möttes.

Det fanns en speciell orsak till sparsmakandet. Mammans andra äktenskap hade inneburit rejäla kliv på den sociala stegen. Hon var en parant dam, även om OO träffade henne i enbart dement tillstånd. När hon köpte skor skulle det också inhandlas matchande handväska och handskar. På bjudningar kunde det bara inte finnas samma uppsättningar på bordet varje gång. När bostaden skulle tömmas av två döttrar på 50+ innebar en hel del av inventarierna bekymmer. Bland annat tre 12-personers kompletta matserviser, dito kaffeserviser. Kläder. Eleganta borddukar för stora bord. Stora, tunga möbler. Förstår väninnan fullständigt.

Hm. En titt i en skåphylla:

Sjutton, om OO kommer rätt ihåg. Plus elegant kaffekanna, ”gräddsnäcka”, sockerskål och kakfat. Det är sällan de används. Men ack, så snygga… Skall använda dem mer. Det går att dricka te ur dem! Man får bara fylla på lite oftare…

De sällsynta vackra blåmönstrade tekopparna (det finns tekannor också) används förhållandevis ofta, likaså muggarna. Faten är fler än kopparna, har funnits i huset och använts i snart 50 år. Muggarna kunde visserligen vara i flitigare användning, men vardagsmuggarna är nästan outslitbara:

Skeden är en typisk finländsk hackmannare, bra, behändig, slitstark och tvättbar i oändlighet. Kräver ingen annan puts än vanlig disk. Tror också att Uri Geller skulle ha gått bet på sådana.

De här, däremot, kräver upputsning. De är värdefulla nog att försvara sin plats i lådan. Skall också användas ibland. De mindre lär ännu tillverkas. Inte de större, som erhållits som pris i skidtävlingar på 1930-talet. Har dessutom varit i flitig användning, OO fotade en av de mindre för att ni skall kunna se det fina borgåmotivet:

Övriga silverskedar med konstifika ingraveringar av initialer utan större känslovärde har avyttrats. Alltid något…

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Apr 07, 2017 @ 13:24:52

    Jag trodde att jag mycket väl klarar mig md två tallrikar på stugan. Tills jag bjöd in tre gäster… Borde ha bett dem ta egna tallrikar med sig.

    Gilla

Bloggstatistik

  • 15,572 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: