Flaggningsdag

Bomarsund. Bo-mar-sund. Bommar-sund. OrdOdlaren är inte ortnamnsforskare. Landkrabba, nästanpacifist, krigsnolla är några av de bättre epiteten. Med rätt att vända och svänga på, dela in och undra över ord.

Den lilla skolflickan – redan då karttokiga – begrep inte. En rysk fästning ”inne i” Åland, halvfärdig, sprängdes sönder och samman under Krim-kriget 1854? Hon visste att Krim låg/ligger långt borta från Åland. Visste också att öriket togs, liksom resten av Sveriges östra rikshalva, av Ryssland 1809, men vad hade Frankrike och Storbritannien för intressen? Krig är komplicerat.

Bomarsund innanför den ritade ”guldringen” på den i hast fotograferade turistkartan.

Sammanhanget klarnar betydligt om man fördjupar sig i denna eminenta bok, utkommen 2004, äntligen inlemmad i OO:s boksamling 2016.

Bomarsund har visserligen drabbats av OrdOdlaren flera gånger, redan innan mycket av senare tiders forskning har dokumenterats.

Informationstavla i Bomarsund, fotad i maj 2016. Mörkbrunt = byggda konstruktioner, gult = påbörjat, grått = planerat. Plus 1950-talsvägen.

Ålands första stad fanns t.ex. här, Skarpans. Syns nuförtiden som husgrunder här och där i skogarna. En äldre åländsk farbror berättade om detta för tandemcyklande  semesterfiraren 1985, och fantasin sattes i rörelse. Mariehamn? Grundad 1861, med namn av tsar Alexander II:s hustru Maria Alexandrovna, född af Hessen-Darmstadt, 1824-80. Fästningsbygget som fick ett dånande slut 1854 inleddes  sisådär småningom med början redan 1812. 1830 tog byggandet fart, då satte man visst igång med huvudfästet, här en datorsimulerad rekonstruktion (fotograferad informationstavla, inte bästa kvalitet) som är placerad på ett foto från nutiden. Vägen rakt genom fästningen byggdes hundra år efter smällandet. Storfurstendömets största byggnad, 290 meter lång, i två våningar. Plus kaserner och ortodox kyrka, med mera.

Varför detta idag? Jo, flaggorna vajar, hyllande Ålands demilitarisering, som först deklarerades genom en särskild konvention mellan Frankrike, Storbritannien och Ryssland 30 mars 1856. Kort sagt: inga nya befästningar, militära eller marina anläggningar får finnas i öriket. Visserligen bröts det mot detta i viss mån under de två världskrigen, men demilitariseringen fastslogs på nytt 1947, för 70 år sedan, och alla spår av militär aktivitet har suddats ut. Nästan.

För ungefär hundra år sedan – republiken Finland fyller 100 i år – ville Åland bli en del av Sverige, och det ledde till en viss osämja med den nya republiken. Självstyrelsen under Finland fastslogs 1921 av Nationernas Förbund.

Finland har idag sex officiella flaggdagar (plus de dagar när vi väljer dem som får styra oss), då är officiella byggnader skyldiga att hissa vår blåvita. Därutöver finns elva vedertagna flaggdagar – det hör till god sed att hedra dessa, om man äger flaggstång och flagga. Som tillägg till de här minst sjutton dagarna kommer då de tre åländska och sju samiska. Ber att få återkomma. OO äger inte/har aldrig ägt vare sig flagga eller flaggstång.

En del av ruinerna, fotograferad i maj 2016.

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Mar 30, 2017 @ 11:52:41

    Intressant. Själv har jag bara åkt förbi, antagligen genom, ruinerna. När man inte själv cyklar eller håller i ratten så får man inte alltid stanna där man vill.

    Gilla

    • Märtha
      Mar 30, 2017 @ 12:18:45

      Tack! Ville skriva om det här, eftersom jag i maj 2016 upplevde att en hel manskör visste synnerligen lite om Ålands militära historia…

      Gilla

  2. Carita Liljendahl
    Mar 30, 2017 @ 12:03:46

    Här fick man sig en lektion i historia.
    Snorre skulle ha gillat 😀 Kanske han nickar förnöjt där från molnkanten.

    Gilla

  3. Karin Eklund
    Mar 31, 2017 @ 08:12:16

    Ja, Snorre var kunnig när det gällde den här biten av Ålands historia.
    Tack för ”flaggningen”! Dagen till ära har vi disigt, kvittrigt och vårligt i naturen.
    Vi har ingen flaggstång vi heller så därför äger vi ingen flagga. Men jag kan tänka mig att den åländska flaggan vajar både här och där idag. Åtminstone de som vet och kan sin historia brukar göra det. Många bryr sig inte alls och nu för tiden är ålänningarna glada för att höra till Finland och inte till Sverige, även om det finns en del otrevligheter vad gäller svensk-språkigheten på gång i österled.
    Men det känner ni svenskspråkiga av också på fastlandet.
    Ha en bra dag Märtha!

    Gilla

    • Märtha
      Mar 31, 2017 @ 10:36:00

      Va? Vet du vem Snorre var? Jag kallade ju honom Birger, eftersom jag inte varit hans elev ”på riktigt”, även om han var uppslagsboken jag alltid använde. Som jag skrivit i en annan kommentar, blev förvånad i våras när jag insåg hur lite en hel manskör kunde om Finlands och Ålands historia. Även om de flesta kan sjunga ”ja så Oolannin sota oli kauhea…”. Här snöar, 31 mars. Plus 3,2.

      Gilla

Bloggstatistik

  • 19,527 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: