Kommunikationsmedel 1

Mailpolare? Brevvänner? Bloggkommenterare? Bloggvänner? Bloggföljare? SMS-kompisar? Skypeträffar? Telefonpladdrare? Folk man träffar öga mot öga? Kommunikationsmöjligheterna är många. Hur gör vi/ni/du/jag?

Träffas. Äldst och bäst. Begränsas förstås av tid och rum – och antal. Och tid nuförtiden. Och så vågar man inte gå in så där annars bara. Tyvärr. ”Amirika” var något långt, långt borta för hundra år sedan, trots att farfar var där, hela två korta gånger. Och på 1960-talet var faktiskt Helsingfors lika fjärran för då ännu levande farmor. Idag är ju avstånden överkomliga, men…

Brev. Gammalt och beprövat. Postväsende fanns redan före vår tideräknings början, men alla kunde ju inte bo vid ryttarrutterna eller vagnvägarna. Hur hittade breven ända fram till adressaten? Hur lång tid tog det, när det idag bevisligen tagit nästan två månader från Kapstaden till Helsingfors? ¤ # Satt förresten i ett apotek i hufvudstaden häromsistens och tittade upp i taket på genomskinliga rör, där medicincylindrar susade fram – sådan post fanns faktiskt i storstäder på 1800-talet! Brev flög fram i 50 kilometer i timmen i ett rörsystem som kunde omfatta 100 – 200 kilometer – och rörpostsystem av det här slaget lades ner först 1983 i Paris. Det ni! Och så kom frimärkena från och med 1840-talet…

20160222_204639_resized

 

Här är OrdOdlarens brevskattkista, innehållande slumpmässigt valda brev från en vida större under många år ihopsamlade högar. I det randiga från 1973:”… det går inte att ringa från Åbo till Vasa idag, så jag skriver i stället…”. Det är till att ha haft titlar och adresser av varierande slag under årens lopp. Det blev faktiskt många fler under 1970-talet…

20160222_202149_resized

Även brev till mamma, från 1940-talet, hennes synnerligen flyttrika årtionde. Känns som att göra intrång att läsa dem, men öppnade ett med pappas kännspaka handstil ”… jag tog med mig mina egna skidor hit, men en dag kom jag för nära ryssen och var tvungen att lämna skidorna och springa…”. Fältpost från fronten.

20160222_204018_resized

Brev från för 2000 år sedan har vi bevarade i Nya Testamentet. Privata? Nä. De sändes iväg på ett eller annat sätt, lästes, studerades, förklarades, diskuterades, kommenterades, medfördes till andra platser, avskrevs, sändes vidare… Det sägs t.o.m. att om man ville ha mera tyngd åt sin skrift kunde man sätta en mer betydande person som författare, utan att fråga, utan att bli bestraffad..

20160222_192010_resized

Är vi där igen? Med Facebook och bloggar med vidhängande kommentarer och alla slags delningar? Inte är ju e-post och andra meddelanden i cyberrymden så värst ”privata” heller. Och en bråkdel av dem som läser vet vi om. Mest nyfiken är OrdOdlaren på läsaren/läsarna i USA. Vem/vilka är ni? Får OO nånsin veta?

8 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Karin på Pettas
    Feb 25, 2016 @ 17:54:25

    Här finns också ett antal brev från trettio/fyrtio-talet. Ljuvlig läsning, trots mycket möda och besvär i livet för dem som konverserade brevledes. Men den tidens historia är på pränt.
    Tack för intressant inlägg med många klokheter!

    Gilla

    • Märtha
      Feb 25, 2016 @ 23:07:14

      Tack själv! Det där med hur man kommunicerar har alltid fascinerat mig – mest orden man använder, och kroppsspråket, men det är det svårare att orda om.

      Gilla

  2. Nancy Lökfors
    Feb 25, 2016 @ 18:39:39

    Jag minns känslan en solvarm junidag på utflykt till Korint. I något skede gick de upp för mig att det var väl där Korinterbreven skrevs. För si så där 2000 år sedan.

    Gilla

    • Märtha
      Feb 25, 2016 @ 23:12:37

      Njaäää… Religionsläraren rättar… Brevet skrevs till de kristna i Korint, Paulus hade troligtvis då redan dragit vidare…

      Gilla

  3. Tapio Heinola
    Feb 25, 2016 @ 21:53:16

    Hej. Huomasin äitisi rintamalta saamissa kirjeissä tutun sukunimen 😉

    Terveisin Tapio Heinola

    Gilla

    • Märtha
      Feb 25, 2016 @ 23:11:15

      Kiitos, Tapio! Kiva että vielä jaksat lukea blogini!! Ja kiva myös ”kuulla” jotain sinulta! Mina läsare (de som kan lite, lite finska) har kanske förstått att du är min kusin, din pappa var min enda morbror. Heinola är ett vackert efternamn! Jag ids inte berätta vad morfar hette när han kom till Österbotten…

      Gilla

  4. Lena i Wales
    Feb 27, 2016 @ 16:44:42

    Tänk vad mycket som ändrat bara de senaste åren!
    Jag var länge emot dator, mail och allt detta, men tänk vad världen ändå öppnat si och du och jag kan kommunicera. Vi hade aldrig träffats ”förr i tiden”. Många nya öppna dörrar, kanske allför många och alltför öppna, men…..
    Ha en trevlig weekend!

    Gilla

    • Märtha
      Feb 27, 2016 @ 17:41:53

      Jovisst… Nu läser jag bloggar då och då för att hitta något intressant, förr läste jag ”brevvänner önskas”… Allt har sin tid! Tack för bloggvänskapen!

      Gilla

Bloggstatistik

  • 16,846 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: