Dagen idag 1

Zacharias. Det är hans dag idag. På finlandssvenska. I den finska namnsdagsalmanackan noteras Sakari och Saku, det språkets form av namnet. Men inte i Sverige. Där har han ingen namnsdag numera. Och i dagens läge lär allt fler små pojkar namnet. På 1960-talet var det närmast komiskt om någon ung man hette så. Jag tror mig minnas en…

Då, som nu, är det Topelius, Zacharias Topelius, det mest handlar om. Sagofarbrorn, som föddes 14 januari 1818 som son till provinsläkaren i Nykarleby, på gården Kuddnäs (smaka på det namnet: Kudd-näs…). Stackarn, som får ‘leva’ med epitetet sagofarbror så länge som någon minns honom – nästan. Han var professor i historia vid Helsingfors Universitet 1854 – 75, rektor för detsamma 1875 – 78. Redaktör för Helsingfors Tidningar 1841 – 60. Utvecklade journalistiken i Finland med stormsteg under den tiden. Skrev ‘Läsning för barn’, ‘Fältskärns berättelser’. Och skrev ‘Boken om vårt Land, läsebok för de lägsta läroverken i Finland’ – den utkom 1875.

Som liten flicka ”läste jag sönder” det exemplar som pappa fick i skolan på 1920-talet. Sparade dock boken som kär klenod, tills min syster och jag hittade farbror Verners exemplar (femtonde upplagan, 1922) i en kista på Fasters vind, där den tillbringat de senaste 80 åren. Egenhändig namnteckning av en tolvåring. Pappas exemplar fick därmed skatta åt förgängelsen.

20160111_194035_resized

Boken innehåller berättelser, just precis berättelser, om Finlands natur, geografi, folk och folkstammar, historia ”från hedenhös”, religion, avsnitt ur Kalevala på svenska; ja allt! Berättelser som har präglat många generationer. Och sagor. Och gåtor.

20160111_194924_resized

Tärd av väderväxlingar på en kall vind.

Idag kan jag inte svaret på många av gåtorna, även om vi tragglade dem både fram- och baklänges som barn. De är liksom lite ur tiden dessutom. Eller? De här bör ni väl klara:”Guld på gården ligger, ingen tager upp det” samt ”Trånga vikar, långa uddar, alla slutar med en bergklack”.

År 1907 hade boken redan sålts i 240 000 exemplar. Och 1992 gavs en faksimilupplaga ut. Skulle passa bra som lärobok i bl.a. historia och religion idag, kryddad med källkritik. Skulle verkligen vara värt ett intressant försök…

20160111_194026_resized

Faksimil

Zacharias Topelius skrev också teaterpjäser med klart svartvitt moralinnehåll, som årtionde efter årtionde har uppförts på folkskolors julfester. När jag i slutet av 1970-talet var ny i mitt lärarjobb firades sporadiskt Topeliusfest 14 januari i Östra Nyland med reprisuppförande av julfestens ”stora teater” (mera sällan Topelius då) för betalande publik. Numera verkar Topeliusfesterna ha upphört. Firar någon honom numera? Jo. Åtminstone blir han uppmärksammad. Men inte lika mycket som sin lärare under en tid, J L Runeberg. Topelius avled i sitt hem i Sibbo 12 mars 1898.

Topeliuspriset ges årligen till en välförtjänt finlandssvensk journalist. I år…. vet inte. Inte ännu.

I Nykarleby finns Topeliusgymnasiet. Där firas det väl?

Och en av hans ättlingar i rakt nedstigande led har producerat sång och musik i flera år; Jukka Kuoppamäki. Andra musicerande och diktande släktingar i fjärde och femte/sjätte led torde också finnas.

 

Svar på gåtorna? Solskenet. Fingrarna.

 

Spontan skyltsöndag 5

En ort med namnet Franschhoek måste man bara besöka, om man råkar ha vägarna förbi. När den dessutom finns i en vacker dal som man före ankomsten kan titta över från ett högt bergspass blir den ännu mera lockande. En f.d. religionslärare blir intresserad när den officiella stadsbilden domineras av ett hugenottmonument – och den turistiska stadsbilden handlar om restauranger och vinodlingar.

Hit kom franska hugenotter, några hundra, i slutet av 1600-talet och satte direkt igång med att odla vin. Idag lär franskan vara utdöd. En hel del fransk arkitektur omhuldas väl, och kyrkan ”mitt i byn” är typisk reformert, långt ifrån det katolsk utsirade. Tre språk pratas, av Sydafrikas elva nationaltungomål. Engelska, afrikaans och xhosa. Officiella skyltar verkar vara korrekt trespråkiga, andra skyltar kan vara på det språk som passar bäst där. Ur turistisk synpunkt är det bäst med engelska. Jag kan bara inte låta bli att fascineras av afrikaans, mera om det i något senare sammanhang.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Var Franschhoek – franska vrån, hörnan – finns? Tja, södra Sydafrika, i vinodlingsdistriktet aningen nordost om Kapstaden, Stellenbosch.

Tarja och Pentti

I drottningstaden, grannstaden, 38-år-på-jobb-staden Lovisa finns en prisad gästhamn. Där finns små butiker, restauranger, galleri, sjöfartsmuseum, danspaviljong… Lite, lite vid sidan om fanns ett hus som inhyste en rätt varierande butik. Souvenirer, lopptorg och lite speciella saker. Huset är nu raserat, redan tidigare försvann den speciella affären.

Jag minns det så väl. Direkt till höger när man kom in genom dörren fanns en ställning där det vimlade av en massa mer eller mindre humoristiska och småironiska figurer. Alla lika roliga och ”jagvillhaiga”. Stod där länge och väl i konfliktsituation. Köpa – låta bli – var placera… ”Lita aldrig på en mager kock” var bra. Köpte inte! Ångrar det ännu idag. En sådan figur kunde ju hänga i vart och vartannat kök. Mina tankar går till alla TV-kockar; vem kan man lita på? Smakbyns Micke?

Där på ställningen fanns också Tarja och Pentti, redo för badstranden. Jag ville, men på min tilltänkta plats passade inte sådan utstyrsel. Tillverkaren, konstnären Kati Forss-Lounamaa var av en händelse på plats och lovade måla kläder. Och resultatet blev ännu roligare, med bevarande av dagstidning (instucken under vänster arm), pappersrulle och handduk! Handväskan var ju obligatorisk i situation som situation. Figurerna levererades handgripligen av Kati själv till min arbetsplats några dagar senare. Service!

20151106_213544_resized

För er som inte vet/kommer ihåg var Tarja Halonen, född 1943, Finlands första och hittills enda kvinnliga president åren 2000 – 2012. Hon hann vara både utrikesminister och justitieminister före det. En kvinna med en ordentlig dos humor, har jag förstått. När hon blev vald till president bodde hon granne med juristen Pentti Arajärvi, konstigt nog gifte de sig kort därefter. Raskt marscherat av grannen som såg sin chans att bli presidentgemål – men de lär visst ha haft gemensamma katter redan tidigare… Och hans mamma var något av en ikon för psykologistuderande på 1970-talet, den banbrytande barnpsykiatern Terttu Arajärvi…

Hoppas det går bra för Tarja och Pentti i den dag som idag är. Hon skulle säkert få sig ett gott skratt om hon såg de här figurerna! Jag har roat mig med att hitta på dialoger åt de två. Försök själv! Det ändrar lite när de byter plats!

20151106_213617_resized

Kati Forss-Lounamaa har gett mig tillstånd att publicera hennes namn. Hon lär inte tillverka dessa roliga figurer mera, synd nog. Saknar kocken.

Julkortsfilosoferande

Ett rött tomt kuvert kom med dagsposten inför julen. ”Lägg dina julkort i detta kuvert…”. ”Aha!”, utbrast den Självutnämnda AntiJulkortsTanten (SAJT), ”hit sätter jag dem, vartenda ett!”

Och så samlade hon i två veckor, vartenda julkort, vartenda brev. Det var snabbt utsorterat, el-räkningar och avfallsräkningar känns igen, och det kom inte så mycket annat än Postens smutsgula Postinen med obehövlig reklam, så… Efter en tid insåg SAJT ändå att alla kuvert borde öppnas först, för säkerhetss skull. De flesta var ändå julbrev, det där utprintade datorskrivna med små foton på barnbarn och storleende människor under palmer och i skidspår. ”Äh. En massa namn på människor jag aldrig sett i levande livet, inte bryr jag mig om om de tagit studenten eller bosatt sig under en palm!” Snabbt in i eget kuvert och det stora röda kuvertet på nytt.

Skicka kort? Aldrig i världen! Vem bryr sig? Varför understöda posten med den usla personalpolitiken, varför understöda multinationella kortföretag, vinsthungriga affärsmän? Onödig stress. Pyttsan. Och folk bränner ju bara upp dem sen. Betala in en summa till ‘välgörande ändamål’ och sätta annons i tidningen om att man gjort så? Bara pjasasi. Så gick SAJT:s tankar.

Det röda kuvertet var överfullt på julafton. SAJT tände eld i spisen med hjälp av ‘Postinen’, väntade tills björkvedsklabbarna brunnit en tid. Tog tag i kuvertet – då ramlade ett kort ner på golvet. Tomtar med en kälke och en hund som slirade på isen bredvid. Vände på det:

20160103_161836_resized

”Tomtarna gläds nog av hjälpande fläkt, men taxen får känna av jultidens jäkt!” Oj, avsändaren hade bemödat sig om att skriva en dikt på motivet! Roligt! Hon tömde ut hela kuvertet på golvet. Andra roliga, inhemska kort dök upp. Och en ‘etisk gåva’ –

20160103_164414_resized

aj, man kan göra så också, då får ju mottagaren en personlig hälsning ändå… Och någon har gjort fotocollage från sin trädgård, sommar som vinter… Och sänt till mig? Tänk, att så många ändå bryr sig! En tår trängde fram i ögonvrån.

Brasan brann ut, SAJT satt och snörvlade och läste. Två förhandskrivna brev, flera lite opersonliga utprintade, men de vill ju berätta något de också… Beslöt att sända julkort nästa år. I alla fall. Riktiga julkort, av papper, med frimärke. Man kan ju göra något roligt av det. Hon fick pysselidéer. Blott Posten finns kvar.

Ovanstående inspirerat av något liknande i en finsk gratistidning.

OrdOdlaren och julkort? Gärna! Planerar, skriver, skickar, får, betraktar och läser. Hänger upp och läser på nytt. Tar ner och betraktar ännu en gång. Sparar i bunt med sidenband omkring…

20151231_173013_resized

Året och Hoppet

Så här på årets första dag ”skall” man visst blicka framåt och bakåt – eller kanske omvänt, bakåt först, framåt sen. Summera, planera, rensa bort, förbättra sig, ge löften och planera hur man tänker klara av eller inte klara av dem… Hm.

Redan för femtio år sedan hade jag klart för mig att ett år ser ut ungefär så här (min femårsdagbok i bakgrunden):

20160101_112837_resized

Det är platt och bara att sega sig framåt till nån gång i april. Nånstans där kommer ljus, dofter, vaknande liv – och ju längre det går, desto mer skjuts blir det i nerförsbacken. Allt går lätt, det känns som att åka på en pappbit i vårsnön vid skidbacken i Vörå. Våren susar förbi, stoppknapp finns inte.

Och så landar jag i sommaren, farten stannar av, jag är i takt med tiden och allt känns lugnt och skönt. Men vid skolstarten börjar det sega uppåt igen. Seg, tung, lång uppförsbacke som blir mera och mera brant med tilltagande mörker, vinterförberedelser… Och så är det platå igen. November…

Baba och klasskamraterna gillade inte bilden – inte mina elever under senare årtionden heller: Sommaren längst nere? Och det där hoppet varje nyårsnatt? Men tvärtom, med uppförsbacke mot sommaren? Nää-ä. Dessutom ligger åren bakom varandra, tredimensionellt. Liksom århundrade efter sekel. Men i det tidsperspektivet är linjerna darrigare och tidvis synnerligen otydliga.

20160101_140411_resized

20160101_110903_resized

Och i väggalmanackan hoppar man ju varje vecka. I den brasilianska från gråblåtonad lördag till likafärgad söndag (veckohögtider grönaktiga), i den sydafrikanska likaså  – där är alla rutor vita, enda extra notation är månens faser. Svenska, finlandssvenska och finska almanackor hoppar från söndag med röda bokstäver till normalsvart måndag. Med medföljande namnsdagsuppräkningar och viktiga märkesdagar; finska musikens dag, Europadagen, finska språkets dag, svenska dagen, världsmiljödagen… Våffeldagen hittade jag, men inte kanelbullens dag – örfilsdagen på finlandssvenska, med risk för dubbeltydighet…

Nästa Nyare inlägg

Bloggstatistik

  • 68 465 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
gotlanduppochner

Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här... Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!

Livet efter 80

♥ Hänt ♥ Känt ♥ Tyckt ♥ Tänkt ♥

Gilla

min vardag, en bråkdel av mitt liv

Anitas blogg ... De fyra blomsterhaven

En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales och Spanien

Lena Dyche reseledare och guide sedan 30 år. Här delar jag med mig av resetips från båda mina hemländer, Wales och Spanien. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70 – Blogg 2004-2018

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.