Spontan skyltsöndag 4

Och det hände sig vid den tiden, att från Posten i Finland utgick ett påbud (sändes en rekommendation) att alla Finlands vägar skulle namngivas. Det var den första uppmaningen, och den skedde i Mauno Henrik Koivistos tredje presidentår. Då bildades i var och en kommun, förr eller senare, vägnamnsgivningskommittéer, som enligt bästa förstånd, med hänsyn till historiska och lokala traditioner samt i sann tvåspråkig anda (där så var stadgat) skulle benämna varenda vägstump med minst tre (två) boningshus.

Och så det tänktes, skrapades i huvuden, föreslogs, rådfrågades, tillkännagavs, protesterades, tillbakatogs och ändrades! Och ibland slank ändå vissa namn förbi alla ”kontroller”. Vissa ‘protestanter’ fick visst personliga svar med förklaringar på namns ursprung, svar som stannade i byrålådan och inte angick någon annan. Och nutiden undrar…

Nästan i var sin ända av f.d. Borgå landskommun finns de här två vägarna. Mutka = krok, krök, polveke = slinga, krök (google serverade dogleg, hörni alla golfare!). Krökar man där? Nä, den ordbetydelsen var nog inte aktuell bland namngivarna. Tror och hoppas jag. Men som adjektiv?

Men så har vi ju också den här vägen.

Vem kan protestera mot ett sådant vägnamn, direkt och rakt översatt? vissa rykten gör gällande att där har bott en man vid namn Onni, som kanske inte alltid var såå bofast alla gånger, utan vandrade iväg. Var han lycklig? Eller kan vi tänka oss ordet lycka i betydelsen ‘mindre äng (vanligen inhägnad) omgiven av en skog’? Cyklade längs vägen en gång för länge sedan, och den betydelsen verkar inte otrolig. Vägnamnet kom ändå troligen först på finska. I östnyländsk dialekt finns väl också betydelsen ögla, maska, som på grundspråk heter lyttscho/lyttjo – stavningssättet något oklart…