4 / 12. Direktrapport!

Utskriven viskande skildring av OrdOdlarens utsända:

”Jag sitter här nära ett ombyggt fårhus i Svarvaðardalur och spanar. Här finns en gård rätt nära, där bor flera människor, jag försöker skärpa blicken nära marken vid huset… Jovisst! En rörlig ‘sticka’ verkar slinka in genom en minimal dörrspringa….. nu skall jag närma mig…. Nej! Stickan rörde sig verkligen på två ben, men susade förbi, alldeles framför näsan på mig. Känner bara en svag vindpust…

Jag försöker på nytt, i grannhuset verkar det vara barnkalas på gång, jag smyger mig ditåt – – – Nu kan jag komma närmare huset, i skydd av de gamla knotiga gårdsrönnarna. Här är så tyst – men köksdörren står aningen på glänt. Få se nu om lyckan står mig bi? Jo! Nu ser jag den magra, nästan utmärglade figuren på nära håll, han slinker in, snabbt som skuggan – och helt plötsligt står han där på trappan, triumferande, med några slevar och ett par skedar i händerna, tungan hänger lystet långt ut ur munnen…

20151213_233224_resized

Hör ni ljudet? Det slafsar, han slickar och smakar så det står härliga till, snabbt, snabbt… Nu slänger han sig in igen – men tappade en sked på trappan, hur skall det gå? Han bryr sig inte, hupsis, smidigt och flinkt svingade han sig upp i fönstret, och nu sitter han i lugn och ro i djup koncentration och betraktar barnaskaran intensivt.

Det var det det. Jag såg honom! Men, vänta nu, barnen kommer ut på trappan? Lyssna! (jag väljer att skriva ut barnens utrop på svenska, OrdOdlarens anm.) ‘Här ligger skeden! Þvörusleikir har varit här!’ Barnen skrattar, hoppar, jublar, kramar om varandra. Och Þvörusleikir sitter och nickar där uppe i fönstret.

Ojdå! Nu står han här en meter ifrån mig! ‘Hej, Slevslickaren!’ ‘Slevar (uttalas fnysande)! Kräklor skall det vara. Grötkräklor. Det är något det. Goda klimpar. Undan, stör mej inte i jobbet!’ Han nästan skuffar mig, liten som han är!

egentillverkad kräkla tillfälligt utplacerad på en skåpdörr

egentillverkad kräkla tillfälligt utplacerad på en skåpdörr

Vanudå? Bor han i stenfoten? Han går dit, flyttar på en sten, och så försvinner han igen, snabbt som en vindpust. Vad kan han ha för hemligheter här nu då? Kraffs, skrrap, skrraap… Grrr… Ha! Små leksaker och potatis. En bra gömma!”

I väntan på följande rapport. Tror den dröjer. Det finns så många trevliga människor i Svarvaðardalur och i Dalvik!

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Karin på Pettas
    Dec 15, 2015 @ 09:01:38

    Þvörusleikir, så fick jag också se en skymt av honom.
    Jag tycker om att han tycker att man ska använda grötkräckla.
    Här finns två stora gamla, som jag fick av min svärfar för flera år sedan.
    Till prydnad och till förundran för dem som kommer hit och inte vet vad det
    är för någonting.

    Gilla

    • Märtha
      Dec 15, 2015 @ 09:48:23

      Tack för det, Karin! Jag har använt kräkla en gång, i barndomen. Den här kräklan gjorde jag på en kurs i nordiska traditioner, är stolt över den, för sällan känner jag mig så tafatt som när jag har en kniv i ena handen och ett stycke trä i den andra!

      Gilla

Bloggstatistik

  • 15,493 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: