Historien om ett brev

Min kollega H träffade för länge sedan en språklärarkollega från Jugoslavien. Tycke och brevväxling uppstod, och de sammanstrålade visst några gånger senare också. Sen kom statens sönderfall, kriget, pensionering och väninnans hemort vid Bosninen-Herzegovinas (BiH) nordliga gräns blev allt mer svårtillgänglig.

Brev från Finland nådde inte adressaten. Och om så hände, ibland mer än en månad efter avsändandet var de oftast öppnade och länsade. Telefonkontakt var svårt, ”linjerna” var tidvis dåliga och samtalen dyra (därifrån) och följaktligen korta. Livet i den bosniska byn verkade svårt. Berättade för H – av en händelse – att jag skulle besöka bl.a. Sarajevo. Detta var år 2005. Vår plan var enkel: hon skriver ett brev och bifogar de foton hon ville väninnan skulle få se, jag postar brevet någonstans i BiH. Helt enkelt bra så långt, brevet åkte med i bagaget. Men sen?

Frågade vår guide i Dubrovnik. Svar:”När ni kommer till Mostar, gå då till turistbyrån och prata med föreståndaren där. Hon har brunt hår.” Jaha, så enkelt att känna igen någon på enbart hårfärgen? Inget annat än att försöka. In på byrån ifråga, massor av folk av alla de slag. Den mest brunhåriga pratade franska som rinnande vatten, men bytte snabbt till klar engelska efter några ord från mig. Jo, hon var föreståndaren. Jo, hon kände guiden i Dubrovnik. Jo, brevet – absolut inget problem, torde kosta det-och-det i porto i kilometerpengar (hoppsan, så sade hon inte. Vi resenärer kallade valutan Konvertibel Mark, KM, helt enkelt så…). Gav den lilla summan. Tablå! Brevet fanns inte i min väska, utan i den låsta bussen med bortsprungen chaufför…

Inga problem! ”När reser ni vidare?” ”Jag sänder en flicka till bussen, du kan ge henne brevet, vi sköter resten!” Så hände. Klämde in en extra slant i flickans jeansficka, även hon vägrade prompt och absolut ta emot någon extra ersättning för servicen/besväret.

Efter dryga två dygn i Sarajevo blev det tid för paus på återvägen i just Mostar. ”En blå bil körde…” vi valde det caféet, de övriga i ressällskapet valde ett annat. När vi väl satt oss med våra te- och kaffemuggar pekade min rumskamrat:”Där sitter den brunhåriga!” Gick fram och hälsade, hon kom direkt ihåg och började rota i sin väska: ”Portot var ca 20 cent billigare än jag trodde, du skall få…” Det krävdes en kraftig dos övertalning av det större slaget för att få henne att avstå från slantsökande.

Vi var i Sarajevo tisdag, onsdag och lite torsdag. På fredag (tror jag, vi minns inte säkert) ringde H sin väninna. Denna formligen skrek i telefonen:”Har du varit i Mostar utan att…” H förklarade att postningen skett via ombud. Det blev gråt och skratt i luren, glädje över ord, över foton… Och väl hemkommen kunde jag berätta ovanstående historia för H.

”Turismen och vänligheten mot turisterna är vår viktigaste port till resten av världen”, sa den brunhåriga.

Ett foto från en guidebok över Mostar, i brist på annat bildmaterial. Den brunhårigas byrå längst till vänster, den berömda bron Stari Most till höger, gatuvy från den turkiskinfluerade gatan...

Ett foto från en guidebok över Mostar, i brist på annat bildmaterial. Den brunhårigas byrå längst till vänster, den berömda bron Stari Most till höger, gatuvy från den turkiskinfluerade gatan…

 

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Lena i Wales
    Nov 19, 2015 @ 18:11:36

    Vilken solskenshistoria! Tack för att du delar med dej!

    Gilla

  2. Skogsnuvan
    Nov 21, 2015 @ 11:19:05

    Vilken härlig berättelse. Att läsa om människors vänlighet känns bra efter all ondska som vi hör varje dag i den här oroliga tiden

    Gilla

Bloggstatistik

  • 15,493 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: