Glashistorier

Jovisst, ja. Jag har verkligen arbetat på ett glasbruk! Flera gånger har jag helt trollbunden följt med glasblåsare som utövat sin konst/sitt yrke. Blev en gång helt tagen av en mästare och hans lärling på Konstindustriella Högskolan i Helsingfors. Måste bara följa med hur arbetet framskred. Tappade bort min grupp och mitt lokalsinne, irrade runt och fann en datorstyrd vävstol som såg helt knasig ut – trampor gick, skäl kom upp, skytteln gick, alla orörda av människohand och -fot. Men jag hittade då en ny grupp att ansluta mig till…

Nä, nädå. Glasbruket jag jobbade på på 1970-talet var nedlagt då. Blott en hel del glasbitar fanns kvar – på sommarkolonin i Munsala, Vexala by. Åtta halvvuxna tjugoplussare och ett drygt dussintal lågstadiebarn virvlade runt där i vatten och sand, sov och åt under några soliga sommarveckor. Vi började samla på mera och mindre farliga glasbitar som låg överallt i sanden, under grästuvor, under trädrötter, och någon kom snart på att vi skall börja göra glaskonstverk av olika slag. Vi limmade på stadiga träskivor, på burkar och på flaskor. Bra pysseljobb under de få regniga dagarna, alla deltog.

20151114_165058_resized

20151114_165238_resized

Den här vasen byggdes upp kring en pulverkaffeburk. Den är nu en av mina dammsamlande dyrgripar. Det tog tid att göra den. Halvfärdig vas, stor glasbitspåse och halvfull limburk flyttade med hem från kolonin. Minns inte hur lång tid förfärdigandet tog, men klar blev den, och tung nog att hålla kvastar av alla de slag.

Glas i alla färger (helst bleka, ”vattenstarka”) och former kunde jag samla på hur mycket som helst, och gör det också. Nästan. Placera i alla tillgängliga fönster, sitta och följa med hur ljus av olika slag reflekteras. Men allt har sin begränsning. Det går inte att släpa med sig vad som helst från resor. Därför blev jag verkligt glad när min ”gå-vilse-i-Venedig”-kompis fick syn på det här eleganta erotiska paret i miniformat (ca 10 cm).

20151115_134912_resized

Själv såg jag enbart större, tills vi kom in i en affär nära kyrkan där Sankta Lucia finns – våra lagvigda sjöng en konsert där. Köpet avklarades snabbt, inga transportproblem och inga placeringsproblem heller. Nu placerad inom synhåll från den mest frekventerade sittplatsen!

Hittade följande trevliga uppgifter på nätet: Sandnäs (ha! Ta bort en bokstav och du har min nuvarande hemby…) glasbruk verkade 1847 – 1890, tillverkade främst fönsterglas, men även burkar och flaskor. Och på Finlands Nationalmuseum finns ett stiligt champagneglas som tillverkats i Sandnäs! Sommarkolonin verkade där 1951 – 2001, även den byggnaden är nu riven. Nu har det byggts snygga uthyrningsvillor (med mycket glas) där på den lilla vackra sluttningen med underbar sandstrand. ”Jussilabyggnaden” finns nog inte kvar heller (Se ‘Dass med humor och konst’).

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Karin på Pettas
    Nov 19, 2015 @ 09:27:35

    Du skriver så medryckande och berättar så härliga anekdoter i ditt liv.
    Och naturligtvis så rycks jag med och tänker spontant att nu ska jag slå sönder flaskor och göra vaser av gamla burkar. 🙂
    Glas är fascinerande, kanske för att det är så mångsidigt.

    Gilla

Bloggstatistik

  • 16,846 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: