Ragnar och Gerda?

Lappträsk. En liten självständig kommun i den dag som idag är, med ett icke alltför urbaniserat kommuncentrum. Mitt i det mycket positivt lantligt lummiga finns ändå en oas: Kycklings.

Nej, ingen hönsgård! En hembygdsgård. Undrar varifrån namnet kommer… Nåja. enligt vad jag vet har den varit bondgård i minst nästan 200 år, beboddes ännu i början av 1970-talet, donerades och blev hembygdsgård 1979. Nu är den en gård som visar hur man bodde förr, den innehåller en skomakarverkstad och ciselörredskap, där finns nyplanterade äppelträd, som ”upphittats” i kommunen, med mera, med mera… Skam att säga har jag inte besökt platsen på länge, men skall försöka reparera skadan inom ett år.

I början var jag där flera gånger. Ledde juniorfolkdans i ungdomsföreningens regi på 1980-talet, och det var ju självklart att lågstadieeleverna skulle visa vad de lärt sig under vintern när det blev dags för sommarfest. Vi dansade på en frilagd bergsklack på gårdstunet, det gällde att hålla tungan rätt i mun och fötterna under kontroll. Inga halkskador eller vrickningar, och danserna lyckades bra, enligt vad mina hjärnrapportörer förmedlar.

På en sommarfest stod en kvinna tillsammans med sin man vid ett litet bord och sålde figurer som hon tillverkat. Jag gick förbi – men backade. Tittade. Tvekade. Funderade. Bestämde mig. Köpte en gubbe och en gumma. Och en gumma och en gubbe till. Betalning, inpackning, lite småprat och jag gick därifrån, glad i hågen över att ha köpt glädje till mig själv och en julklapp redan i juni! Svårt var det att välja vilka jag skulle behålla och placera i min hylla, men det blev de här två. Och de blev Gerda och Ragnar. Av ett infall och en händelse. Inte för att de liknar verklighetens Gerda och Ragnar, men ändå.

Ett strävsamt par..

Ett strävsamt par..

Den som fick julklappen avled något tiotal år senare. Jag hörde inte till arvingarna och funderade på fullt allvar hur det kommer att gå med ”lappträskparet”. Tänk, om de som tömmer bostaden kastar bort alla prydnadssaker, säljer på lopptorg… Kan jag ringa och rädda dem? Jo – nä. Så taskig kunde jag inte vara. Lät bli. Och så glad jag blev, när jag efter något år kunde se dem trona på en hylla, i tryggt förvar! Den hyllägaren undrade nog lite över mig och mitt psyke. Höll på att fråga om jag kunde köpa dem tillbaka. Gerda och Ragnar skulle kanske bli glada åt lite sällskap?

Ja du, gumman, kva ska vi hitt på idaa, tå?

Ja du, gumman, kva ska vi hitt på idaa, tå?

På tal om namn – vem har gjort dem? Kom aldrig på att fråga. Jag borde skämmas. men kanske någon lappträskbo som läser det här vet och kan kommentera, det vore verkligen roligt.

Då och då har jag hittat på små smågnabbande dialoger åt Gerda och Ragnar, där de står i sin hylla. Nu har de sällskap av Asta och Gunnel. De är tyvärr tvungna att höja rösterna över några inkafigurer, men det blir en annan historia!

Vi gaar heim å lägger på kaffesnurron!

Vi gaar heim å lägger på kaffesnurron!

Kommentering är stängt.

Bloggstatistik

  • 15,572 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: