Vi gick vidare – också med händer…

Januari, 1968. Pojkarna i klassen berättade med illa dold förtjusning om sina julklappar: rakapparater. killen med de mjukaste fjunen under näsan satt i allsköns ro lite vid sidan om, masserade sig på bröstet och ropade plötsligt till: Ajjj! Jag luggade mig!”

S var snabb i tanken och minst lika snabb i repliken, och i humornivå slog hon de flesta. Långrandiga lärarpratlektioner blev långtråkiga – en gång vände hon sig helt resolut till B som satt bakom och väste:”Har du tuggummi?” B dök in under sitt pulpetlock, kollade läget och väste tillbaka:”Begagnat eller obegagnat?” Jag som satt alldeles bredvid kunde inte hejda början på ett skrattanfall, och det var ju mig läraren märkte, och hon gav mig en mördande blick…

Här va de händer...

Här va de händer…

Och så vart det vår, det vart sommar och det vart höst det året. Andra året i gymnasiet, uppflyttning till andra våningen – men två flickor lämnade skutan. Där uppe väntade ett tillskott på två pojkar och fyra flickor. Summa tjugotvå. De första studenterna skulle koras våren 1969, landsortsgymnasiet med ”ovana” lärare hade ögonen på sig. Några elever kände sig inte mogna att delta i den processen, valde att ta ett år till som förberedelse för vad som komma skulle.

Nya lärare ramlade in på löpande band. Finskan och modersmålet togs om hand av en lång man som flyttade in norrifrån, och det blev många häftiga diskussioner, inte enbart i finsk grammatik, utan även i politik, ajabaja. En lugn och bestämd bygdens dotter med båda fötterna på jorden tog hand om oss varierande korta matematiker, och hon lotsade oss stadigt och konkret mellan plus och minus, x och y, vinklar och potenser. Men vid integraler sade vi nej, och hon lydde! I tyska kom också en med vörådialekten som bas, och hon gav oss rådet att kolla med just det språket om vi tvekade mellan der, die och das. Chansen att få rätt var/är över 50%.

Det händer mera...

Det händer mera…

Och stora stöddiga Strandström, vikarie i geografi och biologi, ja. Hans bullriga humor vågade vi inte alltid lita på, men innerst inne var han inte alls så grym som han ville verka. Han lovade tio i geografi till den som vågade svara – och rätt – på en speciell fråga om havsvatten. Jag vågade, hans ögon blev klotstora när han såg min uppräckta hand, han tog fram sin vitsordskalender – och han höll sitt ord! Jag minns inte vare sig exakt fråga eller exakt svar, tyvärr. Blombuketten till klassföreståndaren fick jag äran att överräcka, och det var min första kindnärkontakt med skägg, han tackade med en bamsekram.

Ännu mera händer...

Ännu mera händer…

En dag kom Baba i byxdräkt till skolan! Första kvinnliga läraren i långbyxor. Sensation! Korta Iris höll dock kvar sina korta kjolar, och pojkarna kollade in både underkjol och strumpeband och kantänka annat också när hon sträckte sig till högsta hörnet på tavlan. För skrevs på tavlan, det gjordes det. Otydliga ”stenciler” vevades fram till prov, overheadapparater fanns inte, kritor gick åt minsann.

Och engelsk grammatik kämpade Iris fram genom  tavlan full med exempel, och sen skulle vi stackars små varelser komma på reglerna. De relativa pronomina who, whom, whose, which, what och that fastnade elegant för evigt av den aha-upplevelsen. Och mycket annat också, som kanske är för vanligt för att väcka minnen just nu.

14 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Johanna
    Okt 25, 2015 @ 01:09:05

    Jaha, var det därifrån idén kom med 10 på betyget för den som kunde lösa en omöjlig uppgift? 😀

    Gilla

    • Märtha
      Okt 25, 2015 @ 10:06:13

      Mycket möjligt, men att jag medvetet skulle ha tänkt på det när du presterade den omöjliga figuren… nä, det tror jag inte… 🙂 !

      Gilla

  2. Carita Liljendahl
    Okt 25, 2015 @ 09:01:22

    Härliga berättelser och minnen du bjuder på!
    Ett slags kulturgärning faktiskt.

    Gilla

  3. Lena i Wales
    Okt 25, 2015 @ 09:17:02

    Oh, vad fint skrivit. Ger verkligen minnena tillbaka. Tack!

    Gilla

  4. marina
    Okt 25, 2015 @ 10:33:23

    Mysiga texter det finns här hos dig!

    Gilla

  5. Karl-Erik Nyman
    Okt 25, 2015 @ 21:00:39

    Jag vet vem som ”luggade sig i brösthåren” ! 🙂

    Gilla

  6. STORA SYSTER
    Okt 26, 2015 @ 23:02:07

    Jag som trodde att de som hade möjligheten att gå i samskolan jobbade hårt för att få lärdom för livet.Nu får jag veta att man gjorde en hel del ”hyss”okså.!!

    Gilla

    • Märtha
      Okt 27, 2015 @ 01:01:36

      Jovisst! Och om man varvar allvaret med hyss så går det så mycket lättare med grammatik och ekvationer och forntida händelser och nutida städer och bergskedjor och luftströmmar o alltvadenuva… 🙂 Trevligt att höra av dig den här vägen igen, det var en tid sedan!

      Gilla

  7. gertrud
    Okt 27, 2015 @ 19:16:45

    Sandström slog en baklängesvolt i klassrummet då våra kvinnliga fniss utmanade honom. Han lyckades!

    Gilla

Bloggstatistik

  • 18,767 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: