Bäcken – präst, pedagog, poet

Bäckens lektioner i kyrkohistoria 1966-67 var intressanta. Ärligt talat minns jag inget konkret av innehållet. Kommer endast ihåg vilken aha-upplevelse det var när han alltsomoftast anknöt kyrkliga händelser till vad som skedde i ”världsliga världen”, lokalt och egenupplevt:”Den kyrkan såg jag senast när jag sprang förbi den 1944…”. Allt sådant var inte självklart för en tonåring, precis…

Det var inte lätt att fånga 16-17-åriga flickors uppmärksamhet. Klassen var för det mesta sysselsatt med att skriva och skicka brevlappar. En gång reagerade inte den presumtiva mottagaren tillräckligt snabbt (lyssnade på Bäcken?), varför avsändaren helt spontant visslade till för att visa att brev fanns att få. Bäcken fortsatte som om ingenting hänt. Vi trodde han var både blind och döv. Tills det blev betygsdags och den där tian som borde ha funnits i ”flit och uppmärksamhet” hade förbytts till en lägre siffra. Minns att vi skärpte oss…

Bäcken hade då några år kvar till pensionen från sin kyrkoherdetjänst, troligtvis lämnade han timlärarbefattningen vid Vörå samskola samtidigt. Hans hustru Rosmari hade många järn i elden; hushållslärare, kommunalpolitiker, kvällskursengagemang, familjens bilförare. Hon kom inte alltid på minuten till kvällskurserna, en gång ringde en orolig smått irriterad kursdeltagare, och blev lugnad av kyrkoherden:”Hon kommer nog, ni kan ju börja med att koka en havregrynsgröt, det brukar jag göra”… Stillsam humor utmärkte honom under många år.

Som nypensionerad deltog han deltog han i en tillställning i bönehuset i min hemby. Han berättade en god vits från predikstolen, den församlade menigheten brast ut i gapskratt – sen undrade de om man verkligen får göra så, men när Bäcken berättade, så… ”På vardagarna går han här som en annan spjuver, på söndagarna står han i en stol och ljuger”, skämtade kantorn, och Bäcken skrattade. På dialekt rimmar ljuger på spjuver, men hur stavar man? Juuvvär?

Under pensionsåren gav han ut diktböcker. Han står också för texten till psalm 490 i den finlandssvenska psalmboken. Som poet blev han intervjuad i en tidning, och skulle kort ange fritidsintressen. Hans svar blev två ord:”Vara ute”. Jag kan gott tro att han gav uttrycket minst dubbel betydelse. Jag vill gärna använda det för egen del också!

Avslutningen får en annan kyrkoherde och timlärare i religion stå för. Han gick till rektorn och anmälde att han avgår efter ett prov där han frågat efter de fyra evangelierna. Ett svar han fick löd:”Adel, borgare, bönder”. ”Om eleven ens fått ‘präster’ med”, suckade han… Skolans lärare i historia tycks ha haft större genomslagskraft (dock inte matematikläraren…)

Det blev ingen bild. Men Bäcken, ävenså Rosmari, finns i inlägget om Rektorn.

Håkan Bäck, 1911 – 2000.

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Ingrid
    Okt 11, 2015 @ 09:27:47

    Tack för den härliga berättelsen om Bäcken!
    Jag önskar dig en skön söndag.
    Kram

    Liked by 1 person

  2. Carita Liljendahl
    Okt 11, 2015 @ 11:13:30

    Hög igenkänningsfaktor! Man hade annat att tänka på då man var 16-17 år… och man trodde lärarna varken såg eller hörde, men i något skede insåg man att om nån hade varit blåögd var det bara man själv… 🙂

    Liked by 1 person

Bloggstatistik

  • 17,527 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: