Social läsning

I gymnasiet skulle vi all läsa en liten bok på engelska. Läraren Iris delade ut böckerna. Inget ”ja vil it ha denhäär” gällde. Så var det på 1960-talet. Min handlade om något som hände på ett mentalsjukhus. Jag började läsa på en lördag. Kom in i spänningen just när det var dags att snygga till sig och ta dansbussen till lördagsdansen i Jeppo uf:s lokal.

Läsandet fortsatte i bussen, den kurviga vägen till trots. Spänningen i boken steg allteftersom dansplatsen närmade sig. Väl inne satte jag mig på scenkanten och fortsatte att läsa. Orkestern spelade upp – och då blev läsaren ett eftertraktat ”byte”. Alla ville dansa med henne, fråga vad hon håller på med, vad det handlar om och om spänningen. Som bäst bjöd tre hugade kavaljerer upp på nästan samma gång. Hur det ”problemet” löstes kan minnet inte hitta. Boken ”tog slut” i bussen hem, och presentationen i klassen följande vecka blev bra, säger de som jobbar i minneskontoret.

Lika populär blev den ensamma sverigeresenären när hon bänkade sig i den lilla restaurangen på sverigebåten med en bok i näven. Det var på den tiden när ingen ens kunde komma på att stava till s-m-a-r-t-t-e-l-e-f-o-n. Servitörerna kom och pratade, ”maten kommer strax, vad läser du?”, folk vid grannborden visade intresse och vågade börja prata. Det har inte hänt vare sig förr eller senare vid solomiddagar å offentlig lokal.

Åkte Underground i London nån gång ca 1990. Passagerare kom in läsande, satte sig läsande, steg upp läsande vid troligtvis rätt station. Hörde senare att en del har ficklampa i beredskap för att kunna fortsätta läsa vid eventuellt strömavbrott. Icke-socialt läsande.

Ovanstående undantag bekräftar regeln. Det är socialt att läsa också, inte enbart nyttigt och berikande, m.m. Tyvärr var det alltför lite förhandsreklam om läsandet på Läskunnighetens Dag 8 september i år, då folk uppmanades stå på rad på offentlig plats och läsa i tio minuter. Hade gärna deltagit. Har inte sett bilder efteråt heller, som det berättades att det skulle finnas. Synd på en god händelse. Mera mediaaktivitet, tack!

Mitt läsande inleddes tidigt, tacket går till storasyster som höll skola med mig som mer eller mindre villig elev. Jag var liten till växten, orädd, oblyg och lite väl stor i mun, och butikstanterna var fnittrande förvånade och bad mig läsa på burkar och påsar på hyllorna. Har man drygt fem år på nacken har man rätt att tycka att vuxna har konstiga och billiga nöjen. Kan de inte läsa själva?

Hemmets Veckotidnings serier avverkades i rask takt varje vecka. Men Ferdnand, utan text, var svår. Jag trakasserade familjen med tidningen i handen:”Birätt Ferdnand fy me!” Alla var inte alltid så villiga…

Första dagen i skolan öppnade läraren läseboken nånstans i mitten på måfå, och där fick jag börja. Tack vare den lilla byskolan med möjlighet till individualisering (undrar om det ordet fanns på 1950-talet…) behövde jag inte börja med ”Mor ror, far är rar” (så var det visst?) och trivdes i skolan. Det var ju lätt. Jag hade ju förhört storasyster på utantilläxorna och kunde dem redan. I stället kunde jag plöja genom skobiblioteket, vid sidan av sysslorna på familjejordbruket.

Nånstasn här, eller på andra liknande hyllor, finns den första boken jag fått, om hästen Prins. Hittar inte...

Nånstans här, eller på andra liknande hyllor, finns den första boken jag fått, om hästen Prins. Hittar inte…

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Skogsnuvan
    Sep 27, 2015 @ 12:08:12

    Nu sitter jag här och försöker tänka ut vilken bok jag läste först och kommer ihåg att det var en julklapp jag fick i första klass. Bland tomtar och troll. Så blev man fast i läsandet Jag satt i spiselvrån i värmen och läste och läste och så har det fortsatt

    Gilla

    • Märtha
      Sep 27, 2015 @ 12:49:28

      Trevligt! Det är intressant att gräva i minnet, och så kan andra ”som varit med” komplettera, och plötsligt klarnar minnesbilderna! Jag måste bara nu lära mig att låta läsandet ta mera tid. De här nya medierna, börjande med TV, stjäl för mycket av den vakna tillvaron!

      Gilla

Bloggstatistik

  • 18,885 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: