Kungligt så det förslår…

Senaste vecka blev Elisabeth II den längsta regenten i Storbritannien – så tänkte jag skriva och så skriver jag. Det blev ju snabbt roligt. Då bör ju alla andra regenter ha varit synnerligen korta. Lång, kort, långvarig kortvarig. Jag såg dock en tidningsrubrik skymta förbi: Rekordlång regent…

Denna nu 89-åriga kvinna gick den nionde september förbi 1800-talets drottning Victoria i antal regeringsdagar, närmare bestämt 63 år och 213 dagar. Victoria regerade 1837-1901. Drottningmodern blev visst över 100, så det finns troligen att antal år kvar. Och kronprinsen är ”pensionär”…

Elisabeth blev regent i februari 1952, kröntes med pompa och ståt i juni 1953 – och televisionen fick därmed sitt genombrott i Storbritannien. Men hur kommer det sig att jag och andra som då var små har sett kröningen, kortegerna? Vi lekte nämligen ”drottning Elisabeths kröning” sisådär sommaren 1956, har jag räknat ut. I en rätt så tom lada av bräder spikades spikar upp i triangelform, och på dem hängdes blommor och blader, där var tronen. Men sen tar minnesbilderna slut. Tycker att leken lektes på andra ställen också, men vem var med? Vi var inte många barn i byn. Jag minns prat. Eller var det lilla jag som tjatade?

Kunglighetsintressemanin ebbade ut i takt med att åldern steg. Och så behagade denna drottning hedra mina sista studiedagar med ett besök i universitetsstaden Åbo i maj 1976. Mest följde vi med ståhejet veckorna före: staden skulle snyggas upp, folk skulle kunna uppföra sig. Främst längs gatorna där följet skulle dra fram. Rutten publicerades i förväg. Husägare uppmanades att snygga upp sina fasader mot gatan, åtminstone med målfärg. Förfulande objekt skulle gömmas undan. Och så vidare.

Allt detta föranledde den alltför tidigt bortgångna ordkonstnären Bosse Stenström (1945-95) att skriva ett av sina oförglömliga kåserier i tidningen Åbo Underrättelser. Han berättade att han skulle fungera som fotograf under besöket, därför hade han lämnat in sina byxor för tvättning och pressning. Endast på framsidan. Han planerade inte vända ryggen åt Henne.

Jag ställde mig inte längs kortegevägen. Tog tre foton (opublicerbara här) på lagom långt håll när celebriteterna stannade rätt nära domkyrkan, dit Hennes Höghet var på väg. Sen begav jag mig till akademikvarteren – och helt plötsligt, utan förvarning, såg jag Henne på riktigt nära håll. Hon var inte lång. Inte jag heller. Tolka det som ni vill.

 

Elisabeth II 1,63. Victoria 1,52. Skribenten rätt så exakt mittemellan.