Sibelius och jag

Det började 27 januari i år. Nästan av misstag. Två väninnor som ses sällan skulle träffas i hufvudstaden, där ingendera är bosatt. ”Ät lunch på Ateneum”, hade den ena fått som tips. Sagt och gjort, och vad hände? Jo, vi formligen snavade över utställningen ”Sibelius och konstens värld”. Bara att betala pensionärsinträdesbiljetten, kliva in och gotta sig åt tavlor, musik, avbildningar av Den Stora Kompositören i många olika material, noter, skivor, konsertprogram – och lyfta en telefonlur och åhöra Maestron himself  när han gav order åt en kapellmästare.

Konkret saldo: en bok och Sibelius och mat (och annan trevlig information om hushållet på Ainola, kompositörens hem), några små anteckningshäften med Sibelius´ bild… Museibutiker frestar… Men vi åt nog lunch också. Stiftade dessutom bekantskap med denna smarta logo för första gången, ingalunda sista:

”En park med bara träd och gräsmattor är tom. Plantera blommor där, och den blir levande. En kompositörs stora verk, symfonier o.dyl., är träden, de små styckena är blommorna”. Så sade Folke Gräsbeck, sibeliuskännare ända ut i fingerspetsarna (rent konkret i detta fall), samma kväll, när han presenterade och spelade små pianostycken av Sibelius. Få kan berätta som Folke, han har studerat, spelat, och doktorerat m.m. på Sibelius. Det serverades anekdot på anekdot, på tre språk, sällan översättningar. Han underskattar inte publikens språkförståelse. En mycket givande konsert – och jag tyckte att jag redan började bli övermätt på 150-åringen efter denna rejäla dagsdos.

Flygeln väntar på Folke, under en projicerad bild av Eila Hiltunens Sibeliusmonument.

Men nej. Nu på lördag blir det att åhöra den symfoniska dikten ”Kullervo” i Lovisa, några stenkast från huset där Sibelius arbetade med kompositionen, sommarbosatt i staden som han ofta var i ungdomen. Nationaloperans konstnärliga ledare Lilli Paasikivi är den ena solisten, Ville Rusanen, superb ”Kullervo-veteran” den andra. Och BJR i kören…

Svenskspråkig sibeliussångpublik samtalar bakom en speciell saxofon

Senaste sibeliusmötet: Sibeliushuset i Lahtis, ”Sibelius på söndag morgon”, nitton sånger och två pianostycken. Erica Back, tvåa i Sibeliustävlingen i våras, sjöng, och vi satt bland ca 500 andra och njöt. Hennes föräldrar, syster, pojkvän, lärare, BJR och jag. Denna behagliga – både till sångröst, sätt och utseende – unga dam är i startgroparna på en karriär som kommer att bära långt!

Lättad lycklig lyrisk mezzosopran efter konserten

Min bild av Sibelius har under långa tider varit en äldre man med stramt utseende. Bilden av en sprallig ung krogsittande musiker, charmerande unga damer tillsammans med muntra kompisar serverades inte precis i skolans läroböcker. Den bilden tas mera fram nu, 58 år efter hans död. Som här, på Akseli Gallen-Kallelas (Axel Gallén fram till 1905…) berömda målning, även han 150 år i år. Munter? Nåja, ett ”symposium” för unga män har alltid innehållit diverse drycker.

När det slutar? Ja Sibelius´ födelsedag är 8 december…