Djuren i mitt liv 3a: Hundar

20150502_111751_resized

Hundar var det mest skrämmande som fanns. Jag var rädd, rädd, rädd som liten flicka. Min kompis, folkskollärarens dotter, har berättat att familjen stängde in sin finska spets i skolsalen när jag var i antågande. I köket hade de ett färglagt svartvitt foto av hunden. Jag minns att jag satt vid bordet och undrade vart jag skulle ta vägen ifall hunden kom ut från bilden…

Ingen vet vad rädslan berodde på. I grannskapet fanns en stor hund (St Bernhard?), någon säger att jag skrämts av den och att några busar hade spätt på med smaskiga historier om hu farlig den var…

Min något yngre kompis, vi kan kalla henne Ina, ville en gång ha mig med till sina mostrar och morbröder, hon skulle få en hundvalp av dem, och nu skulle den förevisas. Kunde jag neka, jag var ju äldre! Vi cyklade iväg och satt i gräset och beundrade underverket. Jag såg hela tiden till att avståndet mellan hundmamman och mig var tillräckligt stort. Och den lilla klumpiga valpen var så mjuk och len – jag vågade faktiskt röra den. Lite.

Så kom den dag då Ina fick veta att valpen skulle avlivas om hon inte tar hem den på direkten. Då kom sanningen fram. Allt var hennes önsketänkande, hennes föräldrar sa nej så det sjöng om det. Jag hade ju träffat valpen några gånger, och tanken på ett sådant öde… Nu fick 8-9-åringen i mig chans att visa ”jag får!” Jag cyklade hem och frågade mamma:”Får jag ta en hundvalp? Ina får inte ta den och då måste den avlivas…”. Hur länge svaret dröjde minns jag inte, men det lydde:”Jo. Om du hämtar hem den själv.”

Snabb cykelfärd till hundens hem, meddelade att jag får ta den, avhämtning följande dag. Jag tycker mig minnas en viss förvåning i hundägarnas ansikten, men vet inte om de verkligen visste om min hundrädsla.

Dagen D. Avhämtning. Inas morbror placerade valpen i en mariekexlåda, band om och surrade fast alltihop på min cykels (som förresten hette Agust) pakethållare. Ja, han hade först skurit upp några små hål i lådan. ”Tänk, om den hoppar ut när du cyklar över Dammbäcken”, skojade han. Jag korsade den bäcken med god fart, hade ännu en ordentlig kilometer att trampa. Resten av hemfärden gick i rasande tempo, jag var rädd, och medveten om att jag hade en känslodyrbar last (stackars valp, 1950-talets grusvägar var inte utan guppar och ”tvättbräden). Ropade på mamma när jag hade några hundra meter kvar. Allt gick lyckligt. Mamma packade upp paketet, valpen fick några små korvbitar (slufsade i sig med en gång) och en boll att leka med. Jag stod och tittade på den lilla klumpedunsen på gräsmattan, fylld av lyckokänslor som sakta men säkert trängde undan rädslan under de kommande veckorna.

Vi upplevde ca 10 år tillsammans. Pappa fick en trevlig kompis. Kattorna fick en rival. Mera historier senare…

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Ingrid
    Maj 02, 2015 @ 15:18:09

    Jag har alltid älskat hundar så jag kan förstå din lycka över den där hundvalpen.
    Här har jag skrivit om mina hundar:

    http://stenstugu.com/wp/hundar-hundar-hundar/

    Ha en fin fortsättning på maj!
    Kram, Ingrid

    Gilla

    • Märtha
      Maj 02, 2015 @ 15:22:44

      Eftrrsom jag studerat psykologi senare i livet har jag funderat mycket på hur den där rädslan kom – och försvann.
      Här kurar vi i ett kallt regn. Igår trädgård, idag korsord och skriverier, i morgon trädgård… Varannandagsjobb!

      Gilla

  2. Carita Liljendahl
    Maj 03, 2015 @ 10:39:04

    Det var en trevlig berättelse. Modig var du ju också när allt kom till kritan!

    Gilla

  3. STORA SYSTER
    Maj 04, 2015 @ 23:35:23

    Det var en katt som var kompis med hunden, annars var han ett fenomen på att bita ihjäl råttor.. Det finns många historier om Tuttan, kommer du ihåg ?

    Gilla

    • Märtha
      Maj 04, 2015 @ 23:53:26

      Håller på och skriver, alla historier ryms inte i ett inlägg, blir intressant att se hur våra minnen stämmer överens! Publicerar kanske i morgon… Tack!

      Gilla

Bloggstatistik

  • 15,493 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: