Djuren i mitt liv 1: kor

Kossor. Koddor. Sippor. Kåona. Kärt djur har många namn. Förser oss med mjölk, kött, hudar. Utan dem ingen ost, yoghurt, grädde i alla deras varianter. För att inte tala om allt som görs av hudarna. Och korna föder kalvar som blir kvigor, nya kor, stutar, tjurar, oxar – och vårt (nästan) dagliga kött på tallriken. Det finns ju olika uppfattningar om vad som är en tjur, vad som är en oxe, men för mig är de tjurar, de där som blir till kött (oxkött?) efter ett antal månader av tillväxt.

På 1960-talet hade jag den tvivelaktiga (?) äran att sköta och uppfostra två sådana kreatur per sommar, utflyttade ur föusi. Jag tog över efter pappa, som under våren hade skämt bort dem med varmt vatten färgat med meijamjölk. När jag satte igång med fostrandet efter skolavslutningen, då serverades enbart kallt vatten. Tjurarna tjurade. De välte ämbaret, satte till och med huvudet i spannen och lyckades blåsa ut en stor del av innehållet. Mitt motdrag var att kasta resten av vattnet på trilskande tjurens huvud. Efter den kallduschen klagades det inte mera på menyn. När jag städade deras utrymme stod de som tennsoldater, annars fick de ett stick med grepen i skånken. Grymt, men sådant läder skall sådan smörja ha. De var då i värsta tonåren, ca ett år gamla.

Tidigare på våren ville jag gärna sitta i en kätte med ett fat nymjölkad råmjölk och försöka få den någon dag lilla kalven att förstå att huvudet skall nedåt, inte uppåt när man dricker. Situationen väcker minnen i näsan, i händerna… Skinnet på fingrar och knogar nöttes effektivt av den sträva kalvtungan, av munnen som suger och suger. Det blev också mycket kram, klapp och kel. En färsk kalv doftar, är mjuk och len och kan nästan somna i en människofamn…

Hallon och Leja, 1962

Hallon och Leja, 1962

När kalven blivit kviga (och kunde springa i råmpiili nästan hur långt som helst) tog min vilja och mitt tålamod nästan slut. Kor är farliga framtill och obehagliga baktill. Min syster träffades av häftiga Hejas horn, och en kosvans i ansiktet är inte världens mest behagliga upplevelse, precis. Alla kossor är dock inte som Heja, som alltid skulle ha och vara först. Respekterad av sina gelikar, även de hade fått smaka på hornen. Enligt mig var hon bara sur, ilsken, grinig och lättirriterad. Kor är individer. Godmodiga gamla halta Glada var snäll, Leja lojal, Hallon ful och kantig och en god producent, och sen stora Blomma, ja. Blomma som kom springande med huvudet lågt så fort en människa närmade sig hagen. Såg hotfull ut, men ville bli kliad på huvudet. Och många, många fler…

Blomma, 1972

Blomma, 1972

På ett värmeljus...

På ett värmeljus…

Den här lilla kossan då? Hon kom på biffen på, som det påstås, världens bästa köttrestaurang i Buenos Aires. Och restaurangen finns i ett gammalt upprustat (till tänderna) hamnmagasin. Där serveras köttbitar på 400 gram. Så det blev fyra biffar på åtta personer. Gott. Gottigottgott. Och en sommelier valde vinet…

Vore jag köttproducent idag skulle jag låta tillverka figurer av liknande slag som restaurangerna skulle sätta på biffar av mitt kött. Ser gärna sådant som konsument också. Men idag är jag inte sådan producent. Jag har bara en egen ko i diket. Oma lehmä ojassa.

IMG_0631

Föusi = fähus, ladugård   meijamjölk = skummjölk   råmpiili = …tja, skentrav, skengalopp…

8 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Mar 23, 2015 @ 08:36:13

    Har kon kommit ner i diket i år igen, eller väntar hon på varmare väder? För hon har väl fått vara inomhus i vinter. Är hon odöpt?

    Gilla

    • Märtha
      Mar 23, 2015 @ 10:09:45

      Javisst skall hon stå i diket i sommar igen! I höstas satte jag in henne i ett växthus, placerad så att hon möter med sin anklagande blick när man öppnar dörren. Och hon har inget namn, kanske vi borde ordna namntävling i sommar?

      Gilla

  2. Ingrid
    Mar 24, 2015 @ 09:45:04

    http://stenstugu.com/wp/ett-ordsprak-som-vackte-minnen-till-liv/
    Här får du en länk till ett ko-inlägg hos mig.
    Det var roligt att läsa om dina erfarenheter av kossor och kalvar.
    Kram, Ingrid

    Gilla

    • Märtha
      Mar 24, 2015 @ 15:11:05

      Det finns en hel del som stannat i minnet efter ca 20 år med nötkreatur. Det kommer mera, om andra djur… Och så trevligt att läsare kommenterar!

      Gilla

  3. Carita Liljendahl
    Mar 24, 2015 @ 21:21:14

    Så fint att du började med bloggen! Nu får du ge utlopp för det du kan – vända ord och berätta intressanta historier – plita ner minnen osv.

    Gilla

  4. Skogsnuvan
    Mar 28, 2015 @ 11:48:16

    Kossor jag älskar kossor. Vi hade sådana när jag var liten och jag fick följa med ut i ladugården och sova i spiltan hos kossan Lunda och jag minns både lukten av kon, ljudet av mjölken som strilade ner i plåthinken och mammas sång när hon mjölkade. Ingenstans somnade jag så gott så kossor har jag bara fina minnen av. Så roligt att läsa din berättelse

    Liked by 1 person

  5. Märtha
    Apr 30, 2015 @ 12:49:42

    Bilderna har försvunnit från WordPress´ bildarkiv! Måste försöka återskapa dem… 30.04 2015 kl 12.50… Och nu är de uppdaterade, med lite sämre kvalitet. 02.05 2015, kl 12.00!

    Gilla

Bloggstatistik

  • 16,850 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: