Att sjunga eller inte…

Stärk ditt immunförsvar och din hälsa, bli gladare, få bättre humör, öka dopamin- och oxytocinhalterna, öka antalet bakterie- och virusangripande IgA-antikroppar i munnen – sjung i kör! Jo, gärna, men… det saknas en röst. Jag väljer hellre att uttrycka det så, att öronen, munnen och stämbanden har lite olika åsikter om rätta toner, hur det skall låta och hur toner bildas. Visst sjunger jag, eller oftare gnolar, men oftast hemma – när ingen annan är hemma. Hälsoeffekter av det? Hoppas…

Men lyssna, konsumera? Ja! Ja tack! En månad utan konserter eller opera innebär stark abstinens. Och den botas inte av en skiva i CD-spelaren eller av det eminenta programment Musikväktarna i finlandssvensk radio. Till en del, jo, men jag vill titta och ”känna” också. Hur konsertprogrammet är upplagt, hur det presenteras i programbladet och av en kom-fram-och-säg, hur koreografin – eller frånvaron av den – löper. Och i mitt stilla sinne sitter jag och nickar, myser, ändrar, formulerar och koreograferar (?). Håller det dock strängt för mig själv, berättar inte. Min hemliga hobby!

Dirigenter! Favoritstudieobjekt. Jag vet inget alls om dirigeringsteori, och är helt förundrad över den magiska kontakten mellan kör/orkester och dirigent. Och olikheterna. Det finns dirigenter som använder armarna och överkroppen och inte så mycket annat. Och så finns det dirigenter som inkluderar hela kroppen, lutar, flyttar sig på pulten, står ibland på tå, nästan dansar. Jag bara tittar och beundrar. Jag har också flitigt studerat en dirigent som uttrycker olika nyanser med fingrarna. Och kören förstår! Utan att medvetet förstå att den förstår, verkar det. Sångarna bara följer anvisningarna. Det ÄR magi!

Dirigenten skall ju visa rytm, insatser, början och slut. Men det finns så mycket annat också. Ansiktskommunikation, till exempel. Den ser publiken inte så mycket av. En del dirigenter mimar texten, andra visar känslonyanser med hela ansiktet. Ibland får de ju agera sufflörer också, om någon stämma är ”ute och seglar”. Visst har jag själv också i yngre år försökt sjunga i kör (det har en majoritet av finlandssvenskar gjort, sägs det) och upplevt högt sjungande och både glatt och grymt grimaserande dirigenter, vid behov.

Det handlar troligtvis om inlevelse, om kroppsspråk. En del människor använder hela kroppen även när de pratar, andra visar få miner. Det handlar om nationalitet också. För länge, länge sedan upplevde jag en afrikansk kör, där ledaren mer eller mindre enbart dansade framför kören. Då var konsertpubliken mera ”stelbent”, och dansandet föll inte i så god jord hos alla i publiken. Det var då det.

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Ingrid
    Mar 04, 2015 @ 20:55:13

    Jag sjöng i kör som barn och ungdom, men sen tog det slut. Min pappa och hans bröder var duktiga sångare och båda mina söner sjunger bra, medan min dotter är totalt tondöv. Hon fick vara mex och sjunga i skolan på ett villkor, att hon sjöng väldigt tyst.
    Kram, Ingrid

    Gilla

  2. Carita Liljendahl
    Mar 05, 2015 @ 22:30:00

    Fint att Ingrid och du hittat varandras bloggar 🙂

    Gilla

Bloggstatistik

  • 18,885 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

En blogg om att följa sitt hjärta och leva sin dröm - här skildrar vi livet på Lindö och utmaningen i att bli självförsörjande på en väglös ö. ❤️

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: