Matbutiken

20150224_175209_resized

kreativitetsdrabbade tulipaner av idag

 

Jag gick baklänges in i butiken idag. Vi uppmanas ju av livscoacher i var och varannan veckotidning att förändra våra vanor, byta rutter, ta en annan gata… Alla coacher tycks ju bo i stora städer med ett välutvecklat gatunät. Som boende på landet har jag lite svårt att ta en annan rutt till den vanligste butiken, så jag tyckte det var bäst att byta vana inne i matvaruaffären i stället.

Det var inte alltför besvärligt, trots att jag mötte långt fler människor än jag brukar. Och få kunder går ju en rak, på förhand planerad rutt under dagligvaruuppköpen heller. Vi vänder våra vagnar och krockar med våra korgar hur vi än gör, på våra kryssningar av och an mellan mjöl och mjölk, grönsaker, godsaker, kött och kryddor, med mera. Och i bästa fall träffar vi på folk vi inte sett på länge och stannar och utbyter skvaller och förhindrar övrig trafik.

Baklänges? Ja, nä. Jag backade inte hela vägen. I sanningens namn bara några steg. Mitt ruttval var av nöden tvunget, eftersom jag under åttakilometersfärden till närbutiken kom på att jag borde köpa en liten dunderlimtub. Den fanns alltså inte på den skrivna listan i fickan, och risken att glömma den innan jag hunnit genom frukt, grönsaker, ägg, kött, yoghurt och skorpor var synnerligen stor. Så det var bara att börja i andra ändan av affären, mumlande limtub, limtub, limtub… Hittade den efter lite sökande. Visste ju ungefär var sådant brukar finnas.

I mitt stilla sinne undrar jag varför alla matbutiker (som jag frekventerar, i varje fall) alltid börjar med tungt vägande frukter och grönsaker. Och äggen, de sköra, kommer också i början, med hög risk att innan kassabandet krossas av mjölkprodukterna som alltid, säger alltid, finns i bortersta hörnet. Det blir en hel del att släpa på medan man kurvar och söker de konserverade kikärterna. Det finns ju garanterat marknadsundersökningar på butiksdesign, gjorda med tanke på att vi skall köpa så mycket som möjligt. I en isländsk matbutik såg jag en gång att allt godis fanns som i en skild ”kiosk”, efter kassorna. Intressant.

Tulipanerna snavade jag över i jakt på limtuben, men kurvade till dem först när inköpslistan var avverkad. Väl hemma tog kreativiteten över. Som synes.

 

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. tia tallberg
    Feb 28, 2015 @ 16:32:46

    Hej,det var en underhållande läsning.Att skriva är också en fin begåvning.Jag får hålla mig till ordspråket:En bild säger mer än tusen ord…Kommer nog i fortsättningen att följa med dina skriverier.

    Liked by 1 person

    • Märtha
      Feb 28, 2015 @ 16:48:33

      Trevligt att du läser, Tia! Skall nu samla mig för ett inlägg till. Jag tycker ju om att odla ord – och ett och annat i växtväg också.

      Gilla

  2. Carita Liljendahl
    Mar 01, 2015 @ 13:05:47

    Heh, måtte ha varit en underhållande syn. Heja heja! Man SKA bryta vanor 🙂

    Liked by 1 person

    • Märtha
      Mar 01, 2015 @ 13:22:25

      Inte så många steg, vet inte om någon ens märkte. Ett synnerligen spontant infall. Förr i världen dansade jag ofta på busshållplatsen, det blev lite omtalat…

      Gilla

Bloggstatistik

  • 17,525 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: