Fastlagssöndag

7 veckor till påsk. Och på onsdag, askonsdag, är det den första av 40 vardagsfastedagar. Den sista är på påsklördagen. Lång tid? Ja, räknar vi 7 veckor bakåt hamnar vi några dagar in på förra året, avgör själv… Fastedagarna är inte så mödosamma, det beror förstås på vilken tradition man följer. Finlands ortodoxa kyrka har bra information på sina hemsidor, åtminstone på finska. Fasta, jag? Nä. Jag har fastat ”förr i världen”, men då tuff vätskefasta, av kroppsliga orsaker. Rätt så roligt, egentligen. Men eleverna i skolan fick fnatt, jag hade för mycket energi… ”Vi förbjuder dig att fasta”, fick jag höra.

Hur väl religiös fasta före påsk följs nuförtiden vet jag inte. Det verkar som om festandet i övermorgon, på fastlagstisdagen, är det enda som märks. Det är ju tradition. Och nuförtiden har vi ju mat, vi behöver inte avstå från t.ex. ägg för att hönsen inte värper på senvintern… Det är dock inte maten som är det viktigaste i fastan i olika religioner och trosformer. Man skall stilla sig, omvärdera sitt liv, sätta saker i annan viktighetsordning, ”bättra” sig. Koncentrera sig på att sköta kontakter lodrätt, vågrätt – och inåt. Nån sorts ”själens kamp mot köttet”.

Redan för flera, flera år sedan lanserades från kyrkliga kretsar en slogan ”Sju veckor utan”. Under dessa sju veckor skulle/skall man ta bort, eller lägga till, något i sitt liv. Mindre godis, mindre skärmtid – – – mera umgänge, mera motion, mera frisk luft, mera läsning, mera skrivande (t.ex. pappersbrev…). Omdisponera tidsanvändningen. Införa en ny vana, t.ex. ge små komplimanger, låta en person få veta när du tycker han/hon gjort något bra, berätta vad du tycker om i någon person, hälsa på och le mot folk du möter. Träna på sådant varje dag.

Varför inte? Det skulle ju vara intressant med ”Sju-veckor-utan”-klubbar, virtuellt eller, som träning, i verkliga livet. Använda telefonen som telefon och RINGA ett antal människor och diskutera hur det går med det man ställt in sig på.

Jag har börjat redan. Och jag skall tamme sjussingen hålla på till påsk. Ni får gärna ringa, skriva eller komma och hälsa på och diskutera hur det går. Därför skall jag sluta skriva nu, jag tar på mig dubbskorna och ger mig ut på min varannandagskonditionshöjningsrunda. Efteråt kan jag sen sitta i lugn och ro med gott samvete och med ett korsord framför mig och titta på när vältränade kvinnor tar mått av varandra i skidspåret. På TV.

Solig söndag, gott folk!