Fjolårslöv…

Vi rullade till butiken, Lilla Mhy och jag. I början var nästan allt som förr. Hon rullar så sällan nuförtiden, så hon har vissa initialsvårigheter ibland, speciellt när det är kallt. Hon harklar sig. Men det stannade inte med harklingarna. Hon fortsatte med att generera ett biljud. Det lät som en försiktig fletto (österbottniskt uttryck, tjockt l), alltså en pappbit som man som busunge fäste på cykelns ram för att ekrarna skulle åstadkomma ”mopedljud”. Då var man tuff, men Lilla Mhys fletto var enbart irriterande.

Lokaliserade oljudet till fläkten. Provade bromsa och rusa motorn, snabbt ändra fläktfarten mellan häftig och långsammare, inget hjälpte. Förstås stänga av fläkten helt och hållet, vilket också provades, och det blev tyst som bara den. Men fläkten behövs på vintern.

Övervägde att öppna motorhuven på butikens parkeringsplats och invänta ridderliga män som ju alltid rusar fram för att hjälpa en kvinna i nöd. En sen fredag eftermiddag? Hm… Nä.

Bra kvinna reder (klarar) sig själv. Väl hemma öppnades motorhuven, alla synliga fjolårslöv och det mesta av tallbarren rensades bort. Triumf! Visst sjutton klarar jag det här! Plåten ner med en duns, in i bilen, startade – – –

Fletton var kvar. Den kavata bilägaren-reparatören öppnade igen, putsade metodiskt bort allt synligt av löv och barr, nästan med pincett, granskade alla springor, och ställde sig sen, som man bör, med kännarmin och betraktade det hela. Såg på sitt verk och fann att det var gott. Startade bilen utan att stänga motorhuven. Fletton kvar. Körde in Lilla Mhy i garaget, där hon fick skämmas.

Bättre strategi med en manlig riddare på butikens parkering? Tvivelaktigt. I varje fall, någon dag senare rullade vi iväg till grannstaden, där Lilla Mhy väntat otaliga gånger under rattarens jobbaktiva tid. Hon blev tydligen glad åt att återse bekanta kvarter – ingen fletto på hemvägen!! Funderade om det funnits någon lämplig dåsso på vägen, som fått något att ramla bort. Dåsso? Tyvärr har jag inget mer beskrivande ord att servera.

Följande butiksresa. Fletton där igen! Nu hjälpte det inte annat än kontakta bildoktorn. Fläktmotorn bort, kompressorn igång – och ut ramlade några fjolårslöv. Nu är fletton borta.

Själv är inte alltid bästa dräng.

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Feb 13, 2015 @ 09:43:12

    Efter att ha läst om dina erfarenheter inser jag att mitt motto är bättre. Bilen och datorn ska fungera när jag behöver dem. Däremot behöver jag inte veta hur de fungerar, de finns andra (karlar och kvinnor) som är bättre på det än jag.

    Gilla

    • marthavesterback
      Feb 13, 2015 @ 10:07:10

      Håller med. Bilen och datorn skall servas av andra. Men enligt en nära anhörig så är vi som är födda i Österbotten behäftade med ett ”allvarligt fel”: vi tror vi kan göra allt själva….

      Gilla

  2. Carita Liljendahl
    Feb 14, 2015 @ 16:08:41

    Hahaa – den här berättelsen hade nog behövt en bild 🙂

    Gilla

Bloggstatistik

  • 15,493 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: