Med fart skall det gå…

De slår ihop stavarna i kors framför sig, tar ett djupt andetag och slänger sig med dödsförakt nedför berget. Efter några sekunder är hastigheten uppe i 80 km/tim, lite senare kan den stiga till 120 km/tim, med rätt häftiga kurvor efter varandra, huj… De har hjälm, nån sorts tand-käkskydd och en tunn aerodynamisk dräkt. Störtloppsåkare, Super-G- åkare. Är de fartälskare? Hur kör de bil?

Vi bor vid en kurvig väg, hastighetsbegränsning 60. Bilisterna är skyddade av plåt, stålbalkar, säkerhetsbälte och luftkuddar om det vill sig illa. Jo, jämförelsen haltar. Jag kör inte 120 på den vägen. Lite bör man anpassa sig enligt myndigheternas rekommendationer. Vet inte om det finns hastighetsrekord mellan två punkter på den vägen. Sånt sysslade en del av mina bekanta med på vissa vägar i Österbotten på 1960-talet. Inte jag.

Fundrar över egna hastighetsrekord. Med bil… Jo med rosthögen Bacchus (jo, alla mina bilar har haft namn) med gott hjärta och 20 liter hjortron i bagaget. 165 kilometer i timmen, på motorväg. Preskriberat.

På cykel… Två gånger lite på 60 km/tim. Tandem. Ena gången på helt okänd grusväg vid Göta Kanal, backe på backe, nedåt, nedåt, tjockt gruslager vid vägkanten. Två kvinnor av det stadigare slaget, 20 kilo packning, cykelhjälm och t-skjorta. Min medtrampare, som annars titt och tätt frågade om vår hastighet, sa inte ett pip under den färden. Lyckligt slut. Den andra gången med en annan medtrampare, enda packningen sibboglass i magen, asfalterad väg och många små backar, gula streck på mittlinjen. Vi beslöt att inte släppa bussen bakom förbi oss (hastighetsbegränsning 60). Busschauffören gapskrattade, han visste vilka vi var. Vi trampade allt vad jeanstygen höll och klarade det. Tandemcykelns hastighetsmätare visade max 60, båda gångerna slog den totalt i botten.

På skidor… Ingen mätning. En gymnastiktimme i Vörå samskola på 60-talet tillbingade A och jag på skidor i skogen vid hoppbacken. För att hinna till nästa lektion var vi tvungna att avbryta och ta genväg via nämnda backe. Jag tröttnade på de isiga trapporna, slängde ut skidorna på nedre backen, tjohoj! En stor tung kraft tryckte ner mig, jag snurrade som en kvarnvinge i snön, låg där och skrattade åt min oförmåga att hållas på benen. A rusade nedför trapporna, kom fram till mig – och avlevererade tidernas utskällning. Hon trodde ju att jag skadat mig.

Nöjer mig med att se på alpina VM i TV.  Inga nedförsbackar på skidor för mig. Inga fler hastighetsrekord. Nu väntar jag på VM på flataskidor, hoppeligen hastighetsmätningar där också. De proffsen susar ju också fram!

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nancy Lökfors
    Feb 10, 2015 @ 22:21:12

    Tur att ni inte råkade ut för farbror Blåsippa i sin blåvita bil… En bekant, lärare var han, berättade att busschauffören med skolbarnen hade påpekat att det var 60 km begränsning på vägen där han kört förbi bussen för att vara före barnen i skolan…
    Mitt fartrekord i uppförsbacke satte jag den gången vi ”jumpade” på isflak, innanför vassen, en vår med brorsan. Jag trillade i (halvmeter iskallt vatten). Det blev fart uppför backen och in i huset för att byta till torra och varma kläder.

    Gilla

  2. Carita Liljendahl
    Feb 10, 2015 @ 22:22:39

    Gillar din humor här faktiskt 🙂

    Gilla

  3. Ingrid
    Feb 11, 2015 @ 19:35:45

    Jag har åkt utför en gång i tiden. I Saahlbach, i barnbacken och hej vad det gick!
    Men det var nog inga hastighetsrekord precis när jag for nerför backen tappade kontrollen och for rakt i famnen på en okänd herre. Hej och hå!
    Det är lugnast att stanna framför TV:n.
    Kram, Ingrid

    Gilla

Bloggstatistik

  • 15,572 hits

Flagcounter

Flag CounterFlag Counter
att leva sin dröm

som självförsörjande ö-bo(nde)

Parasta lähteä nyt

Matkoja lähelle ja kauas

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

Livet efter 70

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Ordbruk och bokstavsskötsel med varierande salladsingredienser.

Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Ironi blandas med egensinnig humor. Ibland kan inläggen ta ett och annat allvarligt galoppsteg.

%d bloggare gillar detta: